Landstingsalliansen går från ord till handling för beslutsam inriktning och utveckling av hälso- och sjukvården och kollektivtrafiken.
Politik är mycket prat och inte alltid så mycket verkstad. Men icke så i SLL med en alliansledning som levererar. Några exempel inför 2013 och kommande år:
- stora investeringar i vård och kollektivtrafik, större än de flesta av oss varit med om, i varje fall som beslutsfattare i SLL. Inget politiskt organ eller för den delen finansiell expertis kan hävda att inte Stockholms läns landsting tar sitt ansvar för både innovativt agerande och investeringar i en tid som präglas av finansiell oro och osäkerhet. Vi ska vara tacksamma för att vi får verka i huvudstadsregionen med alla dess möjligheter.
- ökade satsningar på forskning och utveckling; FoUUstrategin, som vi antog enhälligt i mars förra året visar vägen, inte minst i ljuset av det uppvaknande som skedde i och med Astra Zenecas besked om att flytta forskningen från Södertälje till andra delar av världen. Jag vill uppmana er alla att sprida den till politikerkollegor, vänner och ovänner, till alla med intresse i FoUU-frågor.
Framtidens hälso- och sjukvård med fokus på breddning och fördjupning för våra äldre och i sammanhanget de svårast sjuka äldre. Innan utgången av mandatperioden efter 2014 års val kommer vi att ha etablerat 8-10 nya sjukhus i länet. Det är min övertygelse som bl.a. grundar sig på insikter om befolkningsutvecklingen i allmänhet och förändringarna i demografin. Vi inleder med tre nya, eller nygamla sjukhus, Sollentuna, Dalen och Sabbatsberg. I en brygga mellan vård och forskning så ser jag framför mig ett regionalt forsknings- och utvecklingscentrum för specialiserad äldresjukvård. Den geriatriska vårdens nuvarande och framtida medarbetare behöver det för att optimera vården av våra gamla. Det är inte med i den budget vi arbetar med den här veckan, men det ska arbetas in från vision till verklighet inom 2-4 år. Det må tillåtas en erfaren sjukvårdspolitiker att få vara lite visionär.
Tillsammans kan vi glädjas åt att det råder relativt stor samsyn om många av de stora satsningarna. Att vi för två år sedan enades om Nya Karolinska så politiskt brett som faktiskt skedde har haft och kommer att ha stor betydelse för projektets genomförande. Detsamma gäller planen för Framtidens hälso- och sjukvård, i varje fall som jag tolkar oppositionens texter och att-satser.
Jag påstår att den borgerliga allians, som nu leder landstinget, bygger för framtiden med en vision och en beslutsamhet som ska bana väg för en hälso- och sjukvård och en kollektivtrafik som bäst gagnar huvudstadsregionens nuvarande och kommande invånare under de närmaste decennierna.
För ett år sedan sa jag så här ungefär i budgetdebatten. ”Jag har ju varit med i tjugo år och har lite överblick, och jag tror inte att vi har haft ett så brett, så djupgående och så långtgående budgetförslag någonsin! Det gäller både inriktning, hälso- och sjukvård och kollektivtrafik och när det gäller framtida eller pågående investeringar.” Nu kan jag ge samma omdöme om det förslag vi hanterar i år.
Under det här sammanträdet ska vi ta ställning till ett nytt steg i fråga om Framtidens hälso- och sjukvård. Många har bidragit till att vi är där vi är i dag, inte minst våra värderade tjänstemän, som har utarbetat underlagen på ett mycket förtjänstfullt sätt. Det har varit en förmån att i olika politiska organ ha haft möjlighet att lyssna till föredragningar om de olika stegen och övervägandena fram till det underlag vi har för beslut i dag och i morgon.
Upphandlingen av S:t Görans sjukhus fick inte den politiska uppslutning som jag hoppades på för ett år sedan. Nu är upphandlingen genomförd och med ett synnerligen gott resultat för vårdens patienter och skattebetalarna.
Vi vet redan nu i inledningen av budgetdebatten vilket av förslagen som kommer att vinna majoritet. Men jag måste erkänna att jag med viss nyfikenhet har tagit del av alla alternativen.
En kort kommentar till s-yrkandet om inrättandet av en effektivitetskommission, som återkommer i årets budgetalternativ. Det är ju ett uppdrag som vi har, och framför allt har i landstingsstyrelsens arbetsutskott. Och jag utgår ifrån att vi där behöver ta initiativ i den riktning yrkandet anger. Ytterligare en s-favorit i repris är yrkandet om kraftigt reducerad administration på Landstingsstyrelsens förvaltning samt i bolag, styrelser och nämnder i övrigt. Inte så konkret, men retoriskt snitsigt.
Med särskilt intresse har jag läst socialdemokraternas avsnitt om forskning och utveckling. Detta i synnerhet som begreppet ”innovation” finns på omslaget. Jag finner inga egentliga motsättningar mellan socialdemokraternas förslag och alliansens. Man föreslår 136 miljoner i utökning för 2013 men anger inte i förhållande till vad och med tanke på nedskärningen på ett par hundra miljoner av LSF:s budget i förhållande till alliansens förslag, så undrar jag naturligtvis vad man vill. Parallellt med nedskärningarna så vill man bland en rad olika förslag inrätta en ny beredning för forskning och innovationsstrategi, vällovligt men ofinansierat, så långt jag kan se.
Låt mig slutligen fokusera på ett annat högt prioriterat arbete som har växt i betydelse, som har växt i omfattning och som har växt i engagemang runt om i vårt landsting, nämligen patientsäkerhetsarbetet. I den funktion som jag har under den här mandatperioden liksom under den förra känner jag ett särskilt ansvar när det gäller att bidra till att vi skapar verksamhetsförutsättningar som hela tiden möjliggör ökad patientsäkerhet.
Jag har sagt många gånger, och kommer att kunna upprepa de närmaste åren också, att jag tror att patientsäkerhetsfrågorna kommer att vara en av de allra viktigaste frågorna de närmaste tio åren. Det duger inte att det fortfarande är så i Sverige att var tolfte patient som läggs in på ett svenskt sjukhus tillfogas en vårdskada. Det duger heller inte att alldeles för många dör på grund av vårdskador, undvikbara vårdskador, i vårt lands hälso- och sjukvård.
Det parti man känner allra bäst igen är Vänsterpartiet. De är emot allt som rör sig, i synnerhet om rörelsen är framåtriktad. De är livrädda för privata initiativ och privata aktörer. Man säger att privatiseringar dränerar landstinget på kompetent personal och att väl fungerande vårdkedjor slås sönder. Det presenteras naturligtvis inte bevis för detta. Jag förstår inte varför kompetensen plötsligt skulle elimineras för att det står en annan som utbetalare av lönerna på lönebeskedet än Stockholms läns landsting.
Jag påstår till sist, fru ordförande, att utan de privata aktörernas medverkan de senaste tjugo åren i vårt landsting, inom såväl primärvård och geriatrik som akutsjukvård så skulle kvalitets- och tillgänglighetsutvecklingen stanna av och kostnaderna öka.
Stig Nyman (KD)
No comments:
Post a Comment