Sunday, March 29, 2009

Stigs reflexioner no. 11

Quality Improvement and Patient Safety
Under förra veckan hade jag förmånen att delta I BMJ/IHI-konferensen i Berlin om kvalitetsutveckling och patientsäkerhet. De senaste åren har konferensen kunnat visa en egen kvalitetsutveckling som många fler svenska politiker kunde ha nytta av. I år deltog omkring 1.700 personer, varav ca 130 från Sverige. Inalles fem politiker och det är för lite. Den breda och djupa kunskap som erbjuds i seminarierna borde fler få del av. För den intresserade finns här länken till IHI, en av arrangörerna: http://www.ihi.org/ihi
Konferensen visar att patientsäkerhetsengagemanget mer och mer får formen av en social rörelse med ett ökande antal engagerade personer i allt flera länder. Jag drömmer om att vi ska få konferensen till Stockholm 2012. Då borde ett av argumenten för att lägga konferensen här vara att vi erbjuder Europas bästa patientsäkerhet. En av talarna tycker jag att Sir Liam Donaldson från WHO bör vara och så kunde han få dela ut patientsäkerhetspriset till Stockholm läns landsting…

Inga pengar till kommuner och landsting!?
Om några veckor får vi se om regeringen tänker satsa mer pengar på kommuner och landsting med anledning av den allmänna ekonomiska krisen eller inte. Besked har utlovats den 15 april i den s.k. vårpropositionen.
Om det inte skulle komma mer pengar, utöver de stöd som finns i gällande statliga budget, så får alla landsting, inklusive mitt eget, känna på hur det är att staten inte gör som vi hoppas. Det skulle påminna om den situation som rådde i fråga om utjämningssystemet under regeringen Persson från 2000 och framöver. Staten tog en ny miljard om året från stockholmslandstinget och delade ut till alla andra landsting. Vi tyckte att det kändes orättfärdigt och hade svårt att finansiera den kraftigt stigande avgiften (med 100 respektive 50 procent om året) med effektiviseringar i hälso- och sjukvården. De nu s-ledda landstingen borde inte kritisera alliansregeringen för ev. uteblivet utökat stöd i det här läget.

Vallöftet om ett nytt Södertälje Sjukhus
Åsiktsbyten kan komma snabbt. Socialdemokraternas förslag om att bygga ett nytt akutsjukhus i Södertälje överraskade mig, måste jag få erkänna. Jag erinrar mig lätt den motsatta s-ståndpunkten från året efter valet 2002. Då skulle Södertälje och Norrtälje sjukhus läggas ner som akutsjukhus. Min snälla recension blir att socialdemokraterna agerar lika kortsiktigt som de flesta andra politiker. Att utspelet är enbart taktiskt och populistiskt, är en annan recension. Och hur många gånger landstinget under s-ledning har skjutit upp renoveringar och förbättringar av nuvarande Södertälje sjukhus har jag inte hållit räkning på.
Jag kan inte hålla för uteslutet att det behövs nya akutsjukhus i vårt län inom några år. Befolkningsökningen är stor, vi växer med ett nytt Blekinge eller Jämtland vart 6-7 år. På 10-11 år växer vårt län med ett nytt Malmö etc.


För övrigt anser jag…
… att det behövs ett nytt lönsamhetsbegrepp i hälso- och sjukvården, nämligen värde och vinst för patienten, inte bara retoriskt, utan bokstavligt och beslutsamt. God kvalitet är inte dyrare än dålig kvalitet, snarare tvärtom. God kvalitet är mindre kostsam därför att diagnoserna blir säkrare, misstag i behandlingen färre, färre komplikationer, snabbare återhämtning och "onödiga" ingrepp kan minimeras. Även för samhället blir det vinster: kvalitetsutveckling behöver inte leda till ständigt ökande kostnader. Vi behöver lyfta den politiska blicken. Vi behöver börja tänka långsiktigt. Risken för fragmentisering i stället för helhetssyn är överhängande och i väsentlig grad onödig. De senaste årens tämligen ensidiga fokusering på tillgänglighet kan motiveras och resultaten är vinst för patienterna, men ännu mycket viktigare är behandlingsresultat, vårdkvalitet och patientsäkerhet. Svensk hälso- och sjukvårdspolitik måste sikta på att komma ikapp och passera Västeuropa och USA.

Thursday, March 26, 2009

Oönskad eutanasi

Diskussionen om läkarassisterat självmord pågår just nu. Jag tycker det är bra att vi luftar olika åsikter. Min ingång är att vi människor har rätt till liv och vi har också rätt till vår död när den infinner sig men vi har inte rätt att bli dödade av någon annan.
Jag träffade en kvinna för några år sedan som argumenterade starkt för att det borde vara en självklarhet att tillåta eutanasi i Sverige. Hon berättade vidare om en kommande kampanj i Sverige för att på olika sätt väcka den frågan till liv.

Jag bestämde mig då för att om jag får politisk möjlighet skulle jag se till att det finns god tillgång till den palliativa kunskapen och vården i Stockholms län, så här i efterhand var det ju tur att hon och jag träffades. Jag kan idag konstatera att det i Stockholms län nu finns en god tillgång till palliativa enheter, team och hospice. Det finns också pengar avsatta för att de som bor på särskilda boenden och som är döende inte ska behöva åka in till sjukhuset när de ska dö, om de själva inte vill.

Det handlar om smärtlindring och finns den kunskapen och den omsorgen blir debatten om eutanasi överflödig. Det är en utmaning. Tillgång till palliativ vård och bra smärtlindring kommer att gälla alla, även de som dör på våra sjukhus.

Monday, March 23, 2009

Vårdvalets styrkor glöms bort

Det som SvD glömmer bort att skriva i artikeln är att det tackvare de 27 nya vårdcentralerna som har öppnats blivit en enormt ökad tillgänglighet i primärvården i Stockholm. Efter ett år med Vårdval Stockholm är erfarenheterna mycket positiva. Tillgängligheten har genomgått en rekordstor förbättring. Antalet besök hos husläkare har ökat med 311 000 (+12%). Den största ökningen har skett i områden som tidigare hade dålig tillgänglighet, tillexempel Kista och Rinkeby. Antalet listningsbara läkare inom primärvården har ökat från 989 till 1033. Det finns dessutom 8 fler mödravårdscentraler, 8 fler barnavårdscentraler och 31 fler fotsjukvårdare.

Patienterna har aldrig tidigare varit så nöjda med vården. nio av tio stockholmare som har besökt en vårdcentral tycker att vården som de fått har varit bra, mycket bra eller utmärkt. Anmälningar och klagomål till patientnämnden har genomgått en rekordstor minskning. Klagomål som rör tillgängligheten i primärvården har minskat med 34%!

Under socialdemokraternas tid i landstinget öppnades det bara fyra nya vårdcentraler under fyra år. . .vill någon gå tillbaka till den utvecklingen? Knappast.

Friday, March 13, 2009

Stigs reflektioner no. 10

Debatten om fallet med läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus
Vi vet inte vad som döljer sig bakom åklagarens misstankar och läkaren är inte dömd. Jag vill gärna ansluta mig till de slutsatser som socialministern, Göran Hägglund, gav uttryck för i Svenska Dagbladets debattsida häromdagen. Man kan säga att det finns huvudsakligen tre tänkbara utfall på den nu uppkomna situationen.

För det första, om läkaren har följt de råd och den praxis som gäller och hon frias, då har gripandet varit ett beklagligt och tragiskt misstag.

För det andra, om läkaren uppsåtligt givit barnet en dödlig dos läkemedel och hon fälls, då är rättsläget klart. Det är ett agerande som uppenbart strider mot lagen.

Det är bara i det tredje utfallet, om läkaren har följt praxis och ändå fälls, som vi har ett problem som ställer krav på en ordentlig översyn av lagar och regler på området.

Ex-ministern Ylva Johansson attackerar i flera medier socialminister Göran Hägglund med anklagelser om hur dåliga riktlinjerna för läkarna är, riktlinjer som han ärvt efter henne och ett par av hennes företrädare. Göran Hägglund har sagt att sjukvården är "i livets tjänst". Han avser inte att ta ett enda steg mot att införa dödshjälp i Sverige. Klokt, insiktsfullt och hoppingivande. Den debatten kommer säkert att fortsätta. Mitt parti, kristdemokraterna, arbetar med ett nytt medicinsk etiskt program. Ett sådant arbete skulle alla partier ägna engagemang åt i stället för förhastade utspel.

Det finns starka skäl, som jag ser det, att hysa stor respekt för läkare och sjukvårdspersonal, som dagligen ställs inför svåra avgöranden. Det finns också skäl att med sans och måttfullhet ta det lugnt med snabba uttalanden. Jag uppskattar Socialstyrelsens initiativ till breda och djupa överläggningar i frågor som rests med anledning av den aktuella debatten.

Tuesday, March 3, 2009

Stigs reflektioner no. 9

Vårdval – var så god och välj!
Källa till glädje?
Källa till sorg?
Källa till polemik?

Varför gör ni inte som Halland? Varför gör ni inte som Skåne? Varför gör ni som ni gör? Det fria valet av läkare, det införde vi i Stockholms läns landsting 1993-1994. Den då unga husläkarlagen bröt sosseregeringen nacken av efter valet 1994. Man var troligen rädd för att en reform tillkommen under borgerlig ledning skulle lyckas. Visst hade den brister, liksom alla idag existerande s.k. vårdvalsystem och alla kommande.

I veckan publicerades en rapport, författad av socialdemokraterna i vårt landsting. Det enda som är bra är att patienterna får välja läkare får vi veta. Det uttalandet vill jag räkna som ett framsteg. Så har inte inställningen varit särskilt länge. Men allt annat är fel, dyrt, tokigt och så alarmerande dåligt att så stabila och erfarna s-politiker som Ingela Nylund-Watz och Dag Larsson är chockade och talar om groteska orättvisor. Jag vill inte tro dom. I kommentarerna säger man att den ökade tillgängligheten inte gagnar patienterna…

Under mina år i landstinget (jag är inne på mitt 18:e nu) så har jag inte mött särskilt många som lyft det för tillfället eller mandatperioden gällande ersättningssystemet till närheten av ett idealt system. Landstingsalliansen är angelägen om att medverka till ett system som förbättrar och säkrar vård och säkerhet, allt till gagn för patienterna. Steg för steg får tas för att närma oss en ideal modell för vår tid.

Ny politik för en ny tid?!
Jag ser att moderaternas sjukvårdspolitiska arbetsgrupp nu lagt en slutrapport om framtidens moderata vårdpolitik på sin partistyrelses bord för hantering på en partistämma senare i år. I det som lyfts fram som nytt tycker jag mig se två saker. Det ena att man näst intill ångrar den hittills förda sjukvårdspolitiken. Jag och mitt parti har tillsammans med framför allt moderaterna och folkpartiet reformerat sjukvården i vårt landsting under ett par decennier på sätt som fungerat som förebild för andra landsting. Det både vi kristdemokrater och moderaterna gjorde i början av 90-talet, och det kan även jag ångra, det var att vi hade svårt att skilja på mål och medel när vi initierade "konkurrensprogram" och inbjöd personalgrupper och vårdföretag att medverka i vårdgivandet. Det synsättet rättades snabbt till och idag finns ingen anledning att påstå att någon av oss haft fel fokus i vårdpolitiken. Tvärtom! Om vi slarvade med uttrycken, så blev väldigt mycket i våra reformer utomordentligt bra. Ett tecken på det, tycker jag, är att det snart bara är vänsterpartisterna som vill tillbaka till alltmer av samhällsägt inom hälso- och sjukvårdssektorn.

Det andra är de moderata önskningarna om mer av nationell styrning och ledning av vården. Jag delar inte alla av de tankar man för fram. Och jag delar heller inte min partivän Cathrine Pålsson Ahlgrens idéer i hennes inlägg i Dagens Medicin förra veckan. Hon förordar en statlig nämnd, i likhet med Nämnden för statligt tandvårdsstöd eller Nämnden för läkemedelsförmånen. Den nya nämnden skulle kunna heta Nämnden för sjukvårdsförmåner, eller nåt i den stilen. Jag tror att Cathrine har skäl att tänka om. Jag betraktar utspelet som en testballong. Och jag tror att den spricker.

Om Nya Karolinska
I förra veckans utgåva av Läkartidningen fick jag tillfälle att ge motiv och information om Nya Karolinska. Här erbjuder jag mina läsare möjlighet att titta närmare på inlägget här.

Sunday, March 1, 2009

Stigs reflexioner no. 8

Inte bara en fråga om vårdgaranti och vårdplatsgaranti
Under förra veckoslutet tog med mig ett par veckoutgåvor av Läkartidningen till en läs- och skrivhelg i stugan. Läkarförbundets ordförande, Eva Nilsson-Bågenholm, pläderar i en ledare för att det är dags för sjukvårdshuvudmännen att erbjuda vårdplatsgaranti, inte bara vårdgaranti. Det ligger en del i det, tycker jag.

Sverige har en erkänt god, för att inte säga hög, medicinsk och omvårdnadskvalitet. Men vi ligger efter i fråga om tillgänglighet. Kombinationen av hög medicinsk kvalitet och goda vårdresultat utan undvikbara vårdskador med hög tillgänglighet är idealtillståndet. Och dit måste vi sikta och för det skall vi arbeta.

Under samma veckoslut hann jag läsa en tredjedel av Patientsäkerhetsutredningen (Lundgren) och hela "Utredningen om patientens rätt" (Heinsoo; SOU 2008:127). I dessa båda statliga utredningar finns mycket intressant att ta del av, fördjupa sig uti och låta sig vägledas av.
Toivo Heinsoo har en nyckelmening, som jag ser det, i ett avsnitt om styrning och verksamhetsutveckling. Meningen lyder så här: "En utmaning i detta sammanhang är att tillse att de förslag på åtgärder som övervägs i reglerande syfte främjar och inte hindrar en fortsatt positiv verksamhetsutveckling lokalt och regionalt. Detta är en oerhärt mångfacetterad utmaning."

Alltför ofta fattar vi politiska beslut, bl.a. om ersättningsmodeller, som inte har framtiden för sig och som riskerar hindra verksamhetsutveckling i stället för att främja den.
Ett annat mycket tänkvärt citat i Heinsoos utredning är i sin tur ett citat från Hälso- och sjukvårdslagen, nämligen: "Ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten ska vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet, god kvalitet av vården och främjar kostnadseffektivitet."

Jag vill påstå, att detta är lika mycket riktat till den politiska ledningen av hälso- och sjukvården som den är till t.ex. en lokal verksamhetschef. Om inte det hänger ihop, så erbjuder vi inte verksamhetschefens och andra medarbetare i vården bästa tänkbara verksamhetsförutsättningar.

Patientsäkerhetsutredningen (SOU2008:117)
Här behöver jag komplettera läsningen med de återstående två tredjedelarna för att ge mina reflexioner om förslagen. Ett spännande förslag är att nuvarande Lagen om yrkesverksamhet i Hälso- och sjukvården skall ersättas av en särskild lag om patientsäkerhet. Flera av de föreslagna lagparagraferna förefaller självklara, men icke desto mindre angelägna att formulera och småningom stadfästa. Denna utredning, liksom Toivo Heinsoos, vill jag rekommendera till läsning av alla med engagemang i hälso- och sjukvårdspolitiken.