Stigs reflektioner no. 10

Debatten om fallet med läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus
Vi vet inte vad som döljer sig bakom åklagarens misstankar och läkaren är inte dömd. Jag vill gärna ansluta mig till de slutsatser som socialministern, Göran Hägglund, gav uttryck för i Svenska Dagbladets debattsida häromdagen. Man kan säga att det finns huvudsakligen tre tänkbara utfall på den nu uppkomna situationen.

För det första, om läkaren har följt de råd och den praxis som gäller och hon frias, då har gripandet varit ett beklagligt och tragiskt misstag.

För det andra, om läkaren uppsåtligt givit barnet en dödlig dos läkemedel och hon fälls, då är rättsläget klart. Det är ett agerande som uppenbart strider mot lagen.

Det är bara i det tredje utfallet, om läkaren har följt praxis och ändå fälls, som vi har ett problem som ställer krav på en ordentlig översyn av lagar och regler på området.

Ex-ministern Ylva Johansson attackerar i flera medier socialminister Göran Hägglund med anklagelser om hur dåliga riktlinjerna för läkarna är, riktlinjer som han ärvt efter henne och ett par av hennes företrädare. Göran Hägglund har sagt att sjukvården är "i livets tjänst". Han avser inte att ta ett enda steg mot att införa dödshjälp i Sverige. Klokt, insiktsfullt och hoppingivande. Den debatten kommer säkert att fortsätta. Mitt parti, kristdemokraterna, arbetar med ett nytt medicinsk etiskt program. Ett sådant arbete skulle alla partier ägna engagemang åt i stället för förhastade utspel.

Det finns starka skäl, som jag ser det, att hysa stor respekt för läkare och sjukvårdspersonal, som dagligen ställs inför svåra avgöranden. Det finns också skäl att med sans och måttfullhet ta det lugnt med snabba uttalanden. Jag uppskattar Socialstyrelsens initiativ till breda och djupa överläggningar i frågor som rests med anledning av den aktuella debatten.