Reflexioner 2008:31

2008-11-14
Reflexioner 2008:31

Den räddande ängeln…
Frågan är om socialdemokraternas räddande ängel, Mona Sahlin, har några adjektiv kvar för sina kommande påhopp på alliansregeringen. Efter hennes betyg, ”misslyckad och satanisk”, av regeringens jobbpolitik, kan det bli knepigt att hitta något riktigt kraftfullt uttryck när hon skall fortsätta kritisera förhållandet i ett land med socialdemokrater i opposition. Dumt och obetänkt blir mitt betyg på Monas utfall.
Det förefaller som Mona dessutom behöver en ängels tålamod för att få till sansade samtal med sina tänkta regeringspartners, om det nu bli en eller två. Lördagsintervjun för en vecka sedan med Lars Ohly lät förväntansfull och innehållslös på en gång.

Tandvårdsreformen
I veckan har jag haft förmånen att medverka i ett möte med privattandläkarna i Skåne och göra två studiebesök i privattandvårdens vardag i Stockholm. Som nytillträdd ordförande i Nämnden för statligt tandvårdsstöd, är jag naturligtvis nyfiken på hur de som arbetar nära patienterna upplever den nya tandvårdsreformen. Det är en del praktiska problem med it-stöd etc. i början. Det har jag förståelse för, men jag är lika angelägen som tandläkarna om att patienterna skall kunna få klara besked och att det skall gå relativt snabbt och säkert.
Jag hyser gott hopp om att den här reformen kommer att kunna fungera under lång tid. I synnerhet som det var så likartad inställning från de flesta partierna i riksdagen när den klubbades igenom.
Frågan är hur många svenskar som känner till att reformen genomförts. Flera tandläkare har berättat för mig om den överraskning som ligger i informationen om att alla svenskar har en ”check” liggande i datorn hos deras tandläkare, en check på 150 eller 300 kronor för undersökning. Jag hoppas, att Försäkringskassan fått ett uppdrag av regeringen att svara för den positiva information, som jag tror att det finns stort behov av.

”Vårdval” som slagord
I en s.k. blogg som publiceras av Josefin Brink, riksdagsledamot för vänsterpartiet, läste jag häromdagen följande: ”Vårdval Stockholm är ett klockrent systemskifte. Från principen om vård efter behov till principen om vård efter efterfrågan.” Hon gör det alldeles för enkelt och slagordsmässigt för sig när hon skiljer vårdbehovet från efterfrågan. Hon kanske känner en annan verklighet än jag. Inbillar hon sig måhända att det finns människor utan vårdbehov som söker sig till primärvården eller något sjukhus? Eller är hon politiskt och ideologiskt allergisk mot begreppet ”efterfrågan”? Eller är det ett utslag av kommunism, där samhället bestämmer vem som skall få vilken vård och vid vilken tidpunkt?
I Stockholms läns landsting går också debattvågorna höga om vårdvalet. I en artikel i Dagens Medicin för en tid sedan skrev de två mest framstående socialdemokraterna, Ingela Nylund Watz och Dag Larsson följande: ”Vårdval Stockholm har konstruerats så att sjukvårdens resurser flyttas från fattigare områden som Jordbro och Fittja till välbärgande områden som Stureplan och Äppelviken.” Det är ett intressant påstående, eftersom det saknar grund. Resurserna har flyttats till patienten i Jordbro och Fittja, inte till patienternas plats på jorden. Men vem prövar väl argumenten, när demokratins förtroendevalda slarvar med dem?

Ett tänkvärt citat:
”Det är bättre att lida orätt än att göra orätt.”
Cicero