2009:24

Om vårdplatser
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.