Reflexioner 2008:4

2008-02-08
Reflexioner 2008:4

Köerna och vårdgarantin
För ett par dagar sedan fick vi en uppföljningsrapport från Socialstyrelsen. Den skulle ge svar på frågor om effekterna av den nationella vårdgarantin från 2005, ni vet den som ser ut som ett riktnummer: 0 7 90 90. Så här står det på Socialstyrelsens hemsida: ”För tre år sedan infördes den så kallade Vårdgarantireformen. Den har generellt sätt haft begränsade effekter på väntetiderna. Sedan våren 2006 har väntetiderna för behandling minskat marginellt medan väntetiderna till besök i stället ökat något. Variationerna i väntetider mellan landstingen är dock stora.”

Rapporten uppfattar jag som en sammanvägd genomsnittssammanställning, som ger viss vägledning, men på en övergripande nivå

Vi har vant oss vid den här typen av rapporter och uppföljningar. Men om man inte valt en konkret utgångspunkt och till den kopplat ett mål, så blir uppföljningen till ringa nytta, påstår jag.

Svarsfrekvensen till den här uppföljningen tycks i långa stycken vara hög. Låt säga, att dagens siffror för väntetider för några angelägna och högt prioriterade vårdområden, nedbrutna till klinik- eller sjukhusnivå, fick bli utgångspunkt för nästa uppföljning. Då kunde den rapporten på ett helt annat sätt kunna användas för förbättringsåtgärder. Jag kunde tänka mig, att en annan utgångspunkt skulle vara att Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen gjorde en kartläggning av vårdbehoven hos de personer, 3,5 – 5 procent av befolkningen, som behöver 50 procent av vårdens resurser. Om inte resurserna skulle räcka till att omfatta alla 315-450~000 personer det vore fråga om, så kunde man välja att göra det i de tre stora landstingen/regionerna och för jämförelsens skull 3-5 av de övriga landstingen. Det skulle i så fall omfatta mer än hälften av befolkningen. Tipset överlämnas härmed till socialministern…

När jag tittar på mitt eget landstings fram- eller tillbakagång, så ser jag att den genomsnittliga andelen patienter i väntetid på besök, blivit ett par procentenheter längre från april 2006 till oktober 2007. Samtidigt har andelen patienter som väntar på behandling minskat med 6-7 procentenheter. Om dessa ”fakta” gynnat eller missgynnat patienterna framgår inte. Inte heller går det att se om vårdgarantin haft positiv eller negativ betydelse för patienterna i den svåra frågan om medicinskt motiverade prioriteringar.

Jag är mer angelägen om att regeringen och Socialstyrelsen stödjer oss i landstingen med detta än öronmärkta pengar till en vårdgaranti, som jag tror, mer var ämnad att lugna oroliga politikersamveten än vårdens patienter.

Ett tänkvärt citat:
”Ledare är alla de som genom ordet eller det goda exemplet märkbart påverkar
ett betydande antal människor med vad de gör tänker eller känner.”
Howard Gardner