Om vårdplatser
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
Tuesday, October 13, 2009
2009:24
Om vårdplatser
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
2009:24
Om vårdplatser
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
2009:24
Om vårdplatser
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
2009:23
"Dags för generationsskifte i landstinget"
Så rubricerar en ung kristdemokrat, Magnus Kolsjö, sin deklaration att kandidera till Stockholms läns landsting, publicerad för ett par dagar sedan. Jag får ett mycket gott betyg av Magnus, vilket jag tacksamt noterat. "Men jag tror att vi behöver ett generationsskifte och förnyelse i landstinget", skriver Magnus. Deklarationen återfinns på Magnus blogg, på
Facebook, mm. Jag har ingenting emot att bli utmanad. Tvärtom. Och nu ser jag med särskild spänning fram emot partidistriktets provval under oktober månad.
Jag tycker att det är bra med unga frejdiga personer med ambitioner. Eftersom jag, 66 år gammal, namnges i deklarationen, så finner jag anledning att reflektera kring behovet av generationsskifte i vårt landsting. Magnus antyder att jag, bland andra, varit med så länge i landstingspolitiken att mitt politiska inflytande nu är begränsat eftersom den politiska makten vuxit samman med förvaltningsapparaten. Det skulle komma till uttryck i att jag i stället för att vara medborgarnas röst in emot förvaltningen, försvarar förvaltningarna gentemot medborgarna. Jag hoppas, att han tagit miste.
Själv befinner jag mig i slutet av min fjärde landstingsperiod. Mina ansvarsområden har skiftat. Jag började som ordförande i Omsorgsnämnden och parallellt med det ordförande i Tandvårdsnämnden. Så kom en period utanför landstinget och efter 1998 års val var jag ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden. Perioden efter i opposition var inte fruktlös. Arbetet för att etablera ett särskilt organ för att få upp patientsäkerhetsfrågorna på agendan lyckades till sist och är i dag en alldeles naturlig och självklar del av hälso- och sjukvårdens utvecklingsarbete. Nu har jag förmånen att få politiskt leda forsknings- och utvecklingsarbetet, patientsäkerhetsarbetet och beredningen av Nya Karolinska.
Kristdemokraternas insatser under tre majoritetsperioder skäms inte för sig. Låt mig ge några exempel på renodlade kristdemokratiska initiativ:
Tandvårdspengen, den första i landet som gav barn och unga och deras föräldrar möjlighet att välja Folktandvården eller privat tandläkare för barnens munhälsa. Nu har alla landsting infört modellen
Vårdguiden, en it-baserad sjukvårdsinformation mm. mm. som nu är en efterföljansvärd förebild
Vårdens värdegrund, ett arbete och dokument som är ett omvittnat, både nationellt och internationellt, initiativ som vi etablerade i Stockholms läns landsting i politisk enighet
Avgiftsfri influensavaccinering av personer över 65 år
Pneumokockvaccinering av små barn
Kvalitetsupphandling av geriatrisk vård
Vision och program för landstingets engagemang i forskning och utveckling (beslutas i landstingsfullmäktige kring årsskiftet 2009-2010
Kristdemokraterna har i politisk samverkan med allianspartierna medverkat i
Etableringen av många personaldrivna vårdenheter
Konverteringen av St. Görans sjukhus till privat drift
Beredning och etablering av Nya Karolinska
Etableringen av Vårdval Stockholm
mm. mm
Så rubricerar en ung kristdemokrat, Magnus Kolsjö, sin deklaration att kandidera till Stockholms läns landsting, publicerad för ett par dagar sedan. Jag får ett mycket gott betyg av Magnus, vilket jag tacksamt noterat. "Men jag tror att vi behöver ett generationsskifte och förnyelse i landstinget", skriver Magnus. Deklarationen återfinns på Magnus blogg, på
Facebook, mm. Jag har ingenting emot att bli utmanad. Tvärtom. Och nu ser jag med särskild spänning fram emot partidistriktets provval under oktober månad.
Jag tycker att det är bra med unga frejdiga personer med ambitioner. Eftersom jag, 66 år gammal, namnges i deklarationen, så finner jag anledning att reflektera kring behovet av generationsskifte i vårt landsting. Magnus antyder att jag, bland andra, varit med så länge i landstingspolitiken att mitt politiska inflytande nu är begränsat eftersom den politiska makten vuxit samman med förvaltningsapparaten. Det skulle komma till uttryck i att jag i stället för att vara medborgarnas röst in emot förvaltningen, försvarar förvaltningarna gentemot medborgarna. Jag hoppas, att han tagit miste.
Själv befinner jag mig i slutet av min fjärde landstingsperiod. Mina ansvarsområden har skiftat. Jag började som ordförande i Omsorgsnämnden och parallellt med det ordförande i Tandvårdsnämnden. Så kom en period utanför landstinget och efter 1998 års val var jag ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden. Perioden efter i opposition var inte fruktlös. Arbetet för att etablera ett särskilt organ för att få upp patientsäkerhetsfrågorna på agendan lyckades till sist och är i dag en alldeles naturlig och självklar del av hälso- och sjukvårdens utvecklingsarbete. Nu har jag förmånen att få politiskt leda forsknings- och utvecklingsarbetet, patientsäkerhetsarbetet och beredningen av Nya Karolinska.
Kristdemokraternas insatser under tre majoritetsperioder skäms inte för sig. Låt mig ge några exempel på renodlade kristdemokratiska initiativ:
Tandvårdspengen, den första i landet som gav barn och unga och deras föräldrar möjlighet att välja Folktandvården eller privat tandläkare för barnens munhälsa. Nu har alla landsting infört modellen
Vårdguiden, en it-baserad sjukvårdsinformation mm. mm. som nu är en efterföljansvärd förebild
Vårdens värdegrund, ett arbete och dokument som är ett omvittnat, både nationellt och internationellt, initiativ som vi etablerade i Stockholms läns landsting i politisk enighet
Avgiftsfri influensavaccinering av personer över 65 år
Pneumokockvaccinering av små barn
Kvalitetsupphandling av geriatrisk vård
Vision och program för landstingets engagemang i forskning och utveckling (beslutas i landstingsfullmäktige kring årsskiftet 2009-2010
Kristdemokraterna har i politisk samverkan med allianspartierna medverkat i
Etableringen av många personaldrivna vårdenheter
Konverteringen av St. Görans sjukhus till privat drift
Beredning och etablering av Nya Karolinska
Etableringen av Vårdval Stockholm
mm. mm
Reflexioner 2009:21
Är "hyrläkare" ett problem?
Uppdrag Granskning tar inte upp annat än problem, snävt vinklade och med vissa poänger. Det programmet i förra veckan pekade mindre på är de brister som landstingen uppvisar i sin personalplanering. Och svårast har vi det med läkarna. Utbildningstiden är lång, behovet av olika specialiteter skiftar över tid och det fattas resurser. Om jag förstått rätt, så har vi aldrig någonsin haft så många läkare – och för den delen sjuksköterskor – i tjänst som nu. Ändå förefaller bristen på kompetenta läkare vara stor. Primärvården verkar ha störst brist på sina specialister, allmänläkare. Läkarförbundets ordförande, Eva Nilsson Bågenholm, skriver i DN Debatt idag att det akut behövs 1~500 nya allmänläkare.
Jag tror att det handlar om mer än enbart anställningsvillkor och löner. Landstingens politiska ledningar behöver bli bättre på att analysera vilka vårdbehov som behöver prioriteras.
För en vecka sedan tog jag del av budgetförutsättningarna för den s.k. Tiohundranämnden i Norrtälje, dvs. den mellan landstinget och Norrtälje kommun gemensamma vård- och omsorgsnämnden. Kommunen har knappt 60~000 invånare, 6 procent är 80 år eller äldre. Den åldersgruppen behöver insatser som motsvarar omkring 53 procent av vårdresurserna. Med vissa variationer ser det lika ut i de flesta kommuner och landsting.
Om vi skulle välja att ta vår utgångspunkt för planering och finansiering i detta faktum, bli bättre på att analysera och beskriva vårdbehoven, så är jag övertygad om att vi inom 5-10 år har en mycket bättre balans mellan vårdbehov och vårdresurser. Det måste få ta några år, eftersom det kräver ett helt nytt sätt att arbeta, för både politiker, chefer och medarbetare.
Patientsäkerhetsdagen inträffar den 22 oktober 2009
Stockholms läns landsting genomför för andra gången en patientsäkerhetsdag. Den här gången är temat "Patientsäkerhet lönar sig för alla…" Ett omfattande och mycket spännande program har vi och i år har vi inrättat ett patientsäkerhetspris som kommer att delas ut i avslutningen av programmet. Vill du har programmet, maila till mig, så fixar jag det.
Uppdrag Granskning tar inte upp annat än problem, snävt vinklade och med vissa poänger. Det programmet i förra veckan pekade mindre på är de brister som landstingen uppvisar i sin personalplanering. Och svårast har vi det med läkarna. Utbildningstiden är lång, behovet av olika specialiteter skiftar över tid och det fattas resurser. Om jag förstått rätt, så har vi aldrig någonsin haft så många läkare – och för den delen sjuksköterskor – i tjänst som nu. Ändå förefaller bristen på kompetenta läkare vara stor. Primärvården verkar ha störst brist på sina specialister, allmänläkare. Läkarförbundets ordförande, Eva Nilsson Bågenholm, skriver i DN Debatt idag att det akut behövs 1~500 nya allmänläkare.
Jag tror att det handlar om mer än enbart anställningsvillkor och löner. Landstingens politiska ledningar behöver bli bättre på att analysera vilka vårdbehov som behöver prioriteras.
För en vecka sedan tog jag del av budgetförutsättningarna för den s.k. Tiohundranämnden i Norrtälje, dvs. den mellan landstinget och Norrtälje kommun gemensamma vård- och omsorgsnämnden. Kommunen har knappt 60~000 invånare, 6 procent är 80 år eller äldre. Den åldersgruppen behöver insatser som motsvarar omkring 53 procent av vårdresurserna. Med vissa variationer ser det lika ut i de flesta kommuner och landsting.
Om vi skulle välja att ta vår utgångspunkt för planering och finansiering i detta faktum, bli bättre på att analysera och beskriva vårdbehoven, så är jag övertygad om att vi inom 5-10 år har en mycket bättre balans mellan vårdbehov och vårdresurser. Det måste få ta några år, eftersom det kräver ett helt nytt sätt att arbeta, för både politiker, chefer och medarbetare.
Patientsäkerhetsdagen inträffar den 22 oktober 2009
Stockholms läns landsting genomför för andra gången en patientsäkerhetsdag. Den här gången är temat "Patientsäkerhet lönar sig för alla…" Ett omfattande och mycket spännande program har vi och i år har vi inrättat ett patientsäkerhetspris som kommer att delas ut i avslutningen av programmet. Vill du har programmet, maila till mig, så fixar jag det.
Friday, August 21, 2009
SommarReflektion 2
Senast i Almedalen
Senast jag delade med mig av reflexioner var jag i Visby och Almedalsveckan. Tack för responsen från några av er på mitt förslag om att inrätta ett hälsodepartement efter valet 2010, ett departement som tar över nuvarande Socialdepartementets uppgifter utom pensionsfrågorna och Systembolaget som lyfts över till Näringsdepartementet. Det nya hälsodepartementet bör ta över frågorna om medicinsk/klinisk forskning från Utbildningsdepartementet. Se där, en konsultslutsats utan arvode.
Nytt lönsamhetsbegrepp
Innan Dagens Medicin stängde för sommaruppehåll i utgivningen, så hade jag ett inlägg i tidningen där jag bl.a. skrev: ”Det behövs ett nytt lönsamhetsbegrepp i hälso- och sjukvården, nämligen värde och vinst för patienten, inte bara retoriskt, utan bokstavligt. God kvalitet är inte dyrare än dålig kvalitet, snarare tvärtom. God kvalitet är mindre kostsam därför att diagnoserna blir säkrare, misstag i behandlingen färre, det medför färre komplikationer och snabbare återhämtning och ”onödiga” ingrepp kan minimeras. Även för samhället blir det vinster: kvalitetsutveckling behöver inte leda till ständigt ökande kostnader.
Jag kom att tänka på artikeln när jag för någon vecka sedan läste Carin Jämtins (S) idé om att förbjuda vinst för privata aktörer aktiva inom välfärdssektorn. Inte ens Mona Sahlin verkade gilla utspelet. I DN i går läser jag Göran Rosenbergs kolumn om ”vinsten med vården” och kan konstatera, att vinst, överskott eller lönsamhet inom välfärdens sektorer är kontroversiella begrepp. Numera är väl alla partier utom Ohlyvänstern för att välfärdens tjänster kan erbjudas av både kommer, landsting och privata företag. Oavsett driftform så är balans mellan intäkter och kostnader ett kriterium för överlevnad. Och om det behövs investeringar, ja då behövs vinst, överskott och tydlig lönsamhet i krass mening.
Extra landstingsfullmäktige på tisdag om maten
Har ni hört talas om upphandlingen av patientmat i Stockholms läns landsting, fas 1? Det har jag. Och på tisdag, den 25 augusti, fyra dagar efter årets surströmmingspremiär… Visst ska upphandlingar ske på ett oantastligt och formellt korrekt sätt, visst ska resultatet av en patientmatupphandling kunna uppskattas av patienterna på våra sjukhus och fungera med den kvalitet och säkerhet som känns mycket naturlig i sammanhanget.
Men nu har landstingsoppositionen surnat till. Extra landstingsfullmäktige, hot om JO-anmälan av ledande tjänstemän, avgångskrav för landstingsråd etc. Upptrappningen av oppositionens agerande har tappat alla proportioner. Det förtjänar att påpekas, att S och V i fullmäktiges beslut om upphandlingen för ca två år sedan, faktiskt röstade för samma upphandlingsprocedur som Alliansen föreslog. Och man var lika överens i besluten om Kostpolicy och Kostförsörjningspolicy. Men nu är det som det är och debatten på tisdag hoppas jag kan medföra, att frågan får rätt proportioner. Till frågan om och diskussionen om matens kvalitet, återkommer jag.
Senast jag delade med mig av reflexioner var jag i Visby och Almedalsveckan. Tack för responsen från några av er på mitt förslag om att inrätta ett hälsodepartement efter valet 2010, ett departement som tar över nuvarande Socialdepartementets uppgifter utom pensionsfrågorna och Systembolaget som lyfts över till Näringsdepartementet. Det nya hälsodepartementet bör ta över frågorna om medicinsk/klinisk forskning från Utbildningsdepartementet. Se där, en konsultslutsats utan arvode.
Nytt lönsamhetsbegrepp
Innan Dagens Medicin stängde för sommaruppehåll i utgivningen, så hade jag ett inlägg i tidningen där jag bl.a. skrev: ”Det behövs ett nytt lönsamhetsbegrepp i hälso- och sjukvården, nämligen värde och vinst för patienten, inte bara retoriskt, utan bokstavligt. God kvalitet är inte dyrare än dålig kvalitet, snarare tvärtom. God kvalitet är mindre kostsam därför att diagnoserna blir säkrare, misstag i behandlingen färre, det medför färre komplikationer och snabbare återhämtning och ”onödiga” ingrepp kan minimeras. Även för samhället blir det vinster: kvalitetsutveckling behöver inte leda till ständigt ökande kostnader.
Jag kom att tänka på artikeln när jag för någon vecka sedan läste Carin Jämtins (S) idé om att förbjuda vinst för privata aktörer aktiva inom välfärdssektorn. Inte ens Mona Sahlin verkade gilla utspelet. I DN i går läser jag Göran Rosenbergs kolumn om ”vinsten med vården” och kan konstatera, att vinst, överskott eller lönsamhet inom välfärdens sektorer är kontroversiella begrepp. Numera är väl alla partier utom Ohlyvänstern för att välfärdens tjänster kan erbjudas av både kommer, landsting och privata företag. Oavsett driftform så är balans mellan intäkter och kostnader ett kriterium för överlevnad. Och om det behövs investeringar, ja då behövs vinst, överskott och tydlig lönsamhet i krass mening.
Extra landstingsfullmäktige på tisdag om maten
Har ni hört talas om upphandlingen av patientmat i Stockholms läns landsting, fas 1? Det har jag. Och på tisdag, den 25 augusti, fyra dagar efter årets surströmmingspremiär… Visst ska upphandlingar ske på ett oantastligt och formellt korrekt sätt, visst ska resultatet av en patientmatupphandling kunna uppskattas av patienterna på våra sjukhus och fungera med den kvalitet och säkerhet som känns mycket naturlig i sammanhanget.
Men nu har landstingsoppositionen surnat till. Extra landstingsfullmäktige, hot om JO-anmälan av ledande tjänstemän, avgångskrav för landstingsråd etc. Upptrappningen av oppositionens agerande har tappat alla proportioner. Det förtjänar att påpekas, att S och V i fullmäktiges beslut om upphandlingen för ca två år sedan, faktiskt röstade för samma upphandlingsprocedur som Alliansen föreslog. Och man var lika överens i besluten om Kostpolicy och Kostförsörjningspolicy. Men nu är det som det är och debatten på tisdag hoppas jag kan medföra, att frågan får rätt proportioner. Till frågan om och diskussionen om matens kvalitet, återkommer jag.
Subscribe to:
Posts (Atom)