2009:23

"Dags för generationsskifte i landstinget"
Så rubricerar en ung kristdemokrat, Magnus Kolsjö, sin deklaration att kandidera till Stockholms läns landsting, publicerad för ett par dagar sedan. Jag får ett mycket gott betyg av Magnus, vilket jag tacksamt noterat. "Men jag tror att vi behöver ett generationsskifte och förnyelse i landstinget", skriver Magnus. Deklarationen återfinns på Magnus blogg, på
Facebook, mm. Jag har ingenting emot att bli utmanad. Tvärtom. Och nu ser jag med särskild spänning fram emot partidistriktets provval under oktober månad.
Jag tycker att det är bra med unga frejdiga personer med ambitioner. Eftersom jag, 66 år gammal, namnges i deklarationen, så finner jag anledning att reflektera kring behovet av generationsskifte i vårt landsting. Magnus antyder att jag, bland andra, varit med så länge i landstingspolitiken att mitt politiska inflytande nu är begränsat eftersom den politiska makten vuxit samman med förvaltningsapparaten. Det skulle komma till uttryck i att jag i stället för att vara medborgarnas röst in emot förvaltningen, försvarar förvaltningarna gentemot medborgarna. Jag hoppas, att han tagit miste.
Själv befinner jag mig i slutet av min fjärde landstingsperiod. Mina ansvarsområden har skiftat. Jag började som ordförande i Omsorgsnämnden och parallellt med det ordförande i Tandvårdsnämnden. Så kom en period utanför landstinget och efter 1998 års val var jag ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden. Perioden efter i opposition var inte fruktlös. Arbetet för att etablera ett särskilt organ för att få upp patientsäkerhetsfrågorna på agendan lyckades till sist och är i dag en alldeles naturlig och självklar del av hälso- och sjukvårdens utvecklingsarbete. Nu har jag förmånen att få politiskt leda forsknings- och utvecklingsarbetet, patientsäkerhetsarbetet och beredningen av Nya Karolinska.
Kristdemokraternas insatser under tre majoritetsperioder skäms inte för sig. Låt mig ge några exempel på renodlade kristdemokratiska initiativ:
Tandvårdspengen, den första i landet som gav barn och unga och deras föräldrar möjlighet att välja Folktandvården eller privat tandläkare för barnens munhälsa. Nu har alla landsting infört modellen
Vårdguiden, en it-baserad sjukvårdsinformation mm. mm. som nu är en efterföljansvärd förebild
Vårdens värdegrund, ett arbete och dokument som är ett omvittnat, både nationellt och internationellt, initiativ som vi etablerade i Stockholms läns landsting i politisk enighet
Avgiftsfri influensavaccinering av personer över 65 år
Pneumokockvaccinering av små barn
Kvalitetsupphandling av geriatrisk vård
Vision och program för landstingets engagemang i forskning och utveckling (beslutas i landstingsfullmäktige kring årsskiftet 2009-2010
Kristdemokraterna har i politisk samverkan med allianspartierna medverkat i
Etableringen av många personaldrivna vårdenheter
Konverteringen av St. Görans sjukhus till privat drift
Beredning och etablering av Nya Karolinska
Etableringen av Vårdval Stockholm
mm. mm

Reflexioner 2009:21

Är "hyrläkare" ett problem?
Uppdrag Granskning tar inte upp annat än problem, snävt vinklade och med vissa poänger. Det programmet i förra veckan pekade mindre på är de brister som landstingen uppvisar i sin personalplanering. Och svårast har vi det med läkarna. Utbildningstiden är lång, behovet av olika specialiteter skiftar över tid och det fattas resurser. Om jag förstått rätt, så har vi aldrig någonsin haft så många läkare – och för den delen sjuksköterskor – i tjänst som nu. Ändå förefaller bristen på kompetenta läkare vara stor. Primärvården verkar ha störst brist på sina specialister, allmänläkare. Läkarförbundets ordförande, Eva Nilsson Bågenholm, skriver i DN Debatt idag att det akut behövs 1~500 nya allmänläkare.
Jag tror att det handlar om mer än enbart anställningsvillkor och löner. Landstingens politiska ledningar behöver bli bättre på att analysera vilka vårdbehov som behöver prioriteras.
För en vecka sedan tog jag del av budgetförutsättningarna för den s.k. Tiohundranämnden i Norrtälje, dvs. den mellan landstinget och Norrtälje kommun gemensamma vård- och omsorgsnämnden. Kommunen har knappt 60~000 invånare, 6 procent är 80 år eller äldre. Den åldersgruppen behöver insatser som motsvarar omkring 53 procent av vårdresurserna. Med vissa variationer ser det lika ut i de flesta kommuner och landsting.
Om vi skulle välja att ta vår utgångspunkt för planering och finansiering i detta faktum, bli bättre på att analysera och beskriva vårdbehoven, så är jag övertygad om att vi inom 5-10 år har en mycket bättre balans mellan vårdbehov och vårdresurser. Det måste få ta några år, eftersom det kräver ett helt nytt sätt att arbeta, för både politiker, chefer och medarbetare.
Patientsäkerhetsdagen inträffar den 22 oktober 2009
Stockholms läns landsting genomför för andra gången en patientsäkerhetsdag. Den här gången är temat "Patientsäkerhet lönar sig för alla…" Ett omfattande och mycket spännande program har vi och i år har vi inrättat ett patientsäkerhetspris som kommer att delas ut i avslutningen av programmet. Vill du har programmet, maila till mig, så fixar jag det.

SommarReflektion 2

Senast i Almedalen

Senast jag delade med mig av reflexioner var jag i Visby och Almedalsveckan. Tack för responsen från några av er på mitt förslag om att inrätta ett hälsodepartement efter valet 2010, ett departement som tar över nuvarande Socialdepartementets uppgifter utom pensionsfrågorna och Systembolaget som lyfts över till Näringsdepartementet. Det nya hälsodepartementet bör ta över frågorna om medicinsk/klinisk forskning från Utbildningsdepartementet. Se där, en konsultslutsats utan arvode.

Nytt lönsamhetsbegrepp

Innan Dagens Medicin stängde för sommaruppehåll i utgivningen, så hade jag ett inlägg i tidningen där jag bl.a. skrev: ”Det behövs ett nytt lönsamhetsbegrepp i hälso- och sjukvården, nämligen värde och vinst för patienten, inte bara retoriskt, utan bokstavligt. God kvalitet är inte dyrare än dålig kvalitet, snarare tvärtom. God kvalitet är mindre kostsam därför att diagnoserna blir säkrare, misstag i behandlingen färre, det medför färre komplikationer och snabbare återhämtning och ”onödiga” ingrepp kan minimeras. Även för samhället blir det vinster: kvalitetsutveckling behöver inte leda till ständigt ökande kostnader.
Jag kom att tänka på artikeln när jag för någon vecka sedan läste Carin Jämtins (S) idé om att förbjuda vinst för privata aktörer aktiva inom välfärdssektorn. Inte ens Mona Sahlin verkade gilla utspelet. I DN i går läser jag Göran Rosenbergs kolumn om ”vinsten med vården” och kan konstatera, att vinst, överskott eller lönsamhet inom välfärdens sektorer är kontroversiella begrepp. Numera är väl alla partier utom Ohlyvänstern för att välfärdens tjänster kan erbjudas av både kommer, landsting och privata företag. Oavsett driftform så är balans mellan intäkter och kostnader ett kriterium för överlevnad. Och om det behövs investeringar, ja då behövs vinst, överskott och tydlig lönsamhet i krass mening.

Extra landstingsfullmäktige på tisdag om maten

Har ni hört talas om upphandlingen av patientmat i Stockholms läns landsting, fas 1? Det har jag. Och på tisdag, den 25 augusti, fyra dagar efter årets surströmmingspremiär… Visst ska upphandlingar ske på ett oantastligt och formellt korrekt sätt, visst ska resultatet av en patientmatupphandling kunna uppskattas av patienterna på våra sjukhus och fungera med den kvalitet och säkerhet som känns mycket naturlig i sammanhanget.
Men nu har landstingsoppositionen surnat till. Extra landstingsfullmäktige, hot om JO-anmälan av ledande tjänstemän, avgångskrav för landstingsråd etc. Upptrappningen av oppositionens agerande har tappat alla proportioner. Det förtjänar att påpekas, att S och V i fullmäktiges beslut om upphandlingen för ca två år sedan, faktiskt röstade för samma upphandlingsprocedur som Alliansen föreslog. Och man var lika överens i besluten om Kostpolicy och Kostförsörjningspolicy. Men nu är det som det är och debatten på tisdag hoppas jag kan medföra, att frågan får rätt proportioner. Till frågan om och diskussionen om matens kvalitet, återkommer jag.

SommarReflexion 1

Det är Almedalen som gäller nästa vecka. Och inbjudningarna är många. Här kommer en till, som jag tycker bör prioriteras, i varje fall av personer som intresse av den senaste tandvårdsreformer som fyller 1 år på onsdag nästa vecka. Därför ett seminarium den 2 juli, dvs. på torsdagen. Frågan är om det finns luckor i tandvårdsreformen…

Så här beskrivs evenemanget på TLV:s hemsida:

Välkommen till vårt seminarium om tandvårdspolitik i förändring under Almedalsveckan. Under ledning av Erik Blix debatterar vi om fattiga och rika, rotfyllningar och tandlöshet, subventioner och prioriteringar.
Vi informerar också om tandvårdsreformen, som infördes för drygt ett år sedan, och de förändringar som är på gång och nu genomförs.

Tid och plats
Datum och tid: 2 juli, 10:00-12:00
Plats: Teatern på Strand Hotel, Strandgatan 34 i Visby

Medverkande

· Stig Nyman, TLV, ordförande i Nämnden för statligt tandvårdsstöd och bitr. finanslandstingsråd i Stockholms läns landsting.
- Björn Klinge, TLV, ledamot i Nämnden för statligt tandvårdsstöd och professor vid Karolinska Institutet, Institutionen för Odontologi.
- Göran Arvidsson, TLV, ledamot i Nämnden för statligt tandvårdsstöd och docent i ekonomi.
- Eva Andersson, generalsekreterare Privattandläkarna.
· Eva Ljung, tandvårdsdirektör för landstinget i Uppsala län och vice ordförande i Folktandvårdsföreningen.

Moderator är Erik Blix.

Vi har även en egen sida på webben för vårt framförande: www.tlv.se/almedalen
Klicka vidare och läs mer om tandvårdsreformen!

Vårruset

I går deltog Pia i Kristdemokraternas lag i vårruset, tillsammans med Sara Lindberg, Sara Leion, Michaela Hollis och Lovisa Friberg. Över 15 000 tjejer och kvinnor njöt av det fina vädret och de vackra omgivningarna och Kristdemokraterna var på plats och delade ut material och äpplen till löparna.

Reflexioner no:15

Om patientmaten på Nya Karolinska mm
I början av veckan "avslöjade" Svenska Dagbladet vissa resultat av en upphandling av patientmaten vid några av våra sjukhus. Och så började en del spekulationer kring maten på Nya Karolinska. Men det var just spekulationer och med spekulationer som utgångspunkt, så flödar fantasin och debattlusten. Och då kan det vara på sin plats att försöka bidra till en balans i utspelen. Därför några rader om NKS-maten.
I samband med debatten om vilken tillagningsmetod för patientmat som planeras vid Nya Karolinsk Solna, är det viktigt att klargöra att det nya universitetssjukhuset förbereds för flera tänkbara lösningar i framtiden. Sjukhuset kommer att ha tre restauranger, med möjlighet att leverera också patientmat. Sjukhuset kommer också att utrustas antingen med sk beredningskök, där man kan laga färdigt mat som förberetts utanför sjukhuset eller så byggs ett komplett tillagningskök.

Valet av lösning avgörs först längre fram och beror på vilket metod för tillagning av patientmat som senare visar sig ge bäst kvalitet.

I vår planering, sedan några månader, har vi angett följande planering. Utöver de rena mottagningsfunktionerna, skall köken utrustas med viss utrustning för beredning samt biutrymmen, såsom förråd, kylar och frysrum etc. Detta ger flexibilitet i användningen: Det möjliggör t.ex. tillagning av speciell dietkost i köket och det finns också möjlighet att, i en händelse utebliven matleverans, (salmonellautbrott i centralköket, katastrofscenario eller liknande) tillaga mat på plats.

Mottagningskökets storlek skall möjliggöra ombyggnation till ett tillagningskök i framtiden, även om det innebär tillkommande installationer. Ventilation och avlopp skall dock redan initialt ligga på nivå för tillagningskök. Kökets utformning skall också möjliggöra anpassning av arbetssätt när nya tillagningsmetoder utvecklas.

Om maten på de andra sjukhusen torde debatten pågå några dagar till. Och idag uppmärksammas SvD-läsarna om att landstingsfullmäktiges beslut om att ge Landstingsstyrelsen och dess Produktionsutskott ansvaret för upphandlingen inte skulle ha följts. Det kan kanske dyka upp ytterligare problem i sammanhanget, som att det skulle ha varit alldeles för få anbudsgivare, att inte leverantörerna testats tillräckligt osv.

Landstinget och influensan

Vi kommer alla att dö. Det är ett vallöfte vi vet alla landstingspolitiker kan stå för. Men frågan är hur rädda vi behöver vara på vägen mot döden och vad skälet till vår död kommer att vara. En svenska är sjuk i svininfluensa. Ändå har vi de senaste veckorna sett rubrikerna: "Detta kan verkligen explodera", ” Stockholm varnas: den är här" och rädslan späs på av att media basunerar ut att influensan "kan påverka" tre fjärdedelar av svenskarna. Samhällsservice hotas och så vidare.

Men vad är svininfluensa? Det är en influensa, en mutation av H1N1-viruset av det slag som ofta förekommer varje år i en mer eller mindre aggressiv form. Det är inte en pandemi, inte ännu. Kvällspressen kallar det ett "potentiellt hemskt virus", men alla virusinfektion kan potentiellt bli fruktansvärda. Influensa, oavsett prefix från valfri representant av djurriket, gör att du känner dig sjuk. Du bör ta medicin och vila. Du kommer att bli bra igen, om du inte har några komplicerande tillstånd innan du blev sjuk. Det är bäst att undvika nära kontakt med andra människor, som för en vanlig förkylning helt enkelt.

I Mexiko, har 2000 personer fått diagnosen svininfluensa. Cirka 150 av dem har dött, men det kan inte sägas finnas några patologiska tecken på att alla dessa dödsfall är kopplat till den nya influensaliknande stammen; för kom ihåg folk dör hela tiden efter att ha fått influensa. Inte någon annanstans i världen har någon dött av denna infektion och endast en handfull av den nya stammen bekräftas, hur mycket det än kan svida för redaktörerna.

Vi tycks ha förlorat all förmåga att bedöma risk. Vi måste kunna sätta statistik i sitt sammanhang. Vi kan inte relatera dåliga nyheter från Mexiko till en överhängande risk som oundvikligen kommer att ta våra liv. Risken för att få svininfluensa måste vara en på några miljoner. Hälsonyheter skrämmer oss lika bra som terroristhot. Någonstans har alltid någon ett intresse av detta. Vi är beroende av andra som har specialkunskaper för att ge råd och varna oss och ta emot rådgivning på saklig grund, vi använder oss alla av expertis för att bedöma risk och kommunicera den. Världshälsoorganisationen, alltid ivriga att placera sig själva i rampljuset, älskar att prata om att världen ska vara "redo" för en influensapandemi, uppenbarligen på grund av att ingen har skett på en tid. Men det finns inga uppenbara medicinska skäl för denna skrämselpropaganda. Vi antar att världen med samma logik ska vara "redo" för ett andra 11 september.

Som sagt, hälsa skrämmer och via villiga journalister kan mediahungriga läkare, folkhälsotjänstemän i Östersund, Smittskyddsinstitut öppet bråka med Socialstyrelsen och diverse läkemedelsföretag medvetet dra nytta av att manipulera hälsovarningar och den nu rådande kollektiva influensafebern. Nu rekommenderades resenärer att inte åka till Centralamerika på grund av risken för att fånga influensa. Det skulle vara bättre att erbjuda en sådan varning mot den mexikanska kriminaliteten. Men sådan säkerhetshysteri anas sällan. Samma vansinne inträffade med Galna Ko-sjukan, SARS och fågelinfluensan, då WHO varje gång konstaterade att "det kommer att bli 2000-talets första pandemi". Epidemiologer älskar alltså ordet "kan" eftersom det alltid kan försäkra dem om en rubrik.

Under tiden har landstingen i Sverige att hantera riktiga vårdfaror, MRSA, vårdskador, eller TBE alla vilka på sitt sätt spelar en betydligt större roll i tusentals dödsfall på svenska sjukhus än någon svininfluensa gör. Men liksom dödsfall i alkoholism, har vi kommit att betrakta dessa infektioner och olyckor som ett missöde i livet, en risk som vi har accepterat och dolt. Undvikbara smittor och olyckor är inte som svininfluensa, det ger inte en möjlighet för offentliga personer att skrämma och spendera pengar, de har inga rubriker och ingen nationell eller EU-prioritet. De som drabbas måste lida flera år i tystnad utan massor av extra satsningar eller ministermöten i Bryssel. Det perspektivet vill vi påminna alla om.

Går det trots alla larm att lita på svensk hälso- och sjukvård? Självklart! Sverige har bland de bästa medicinska resultaten i världen och landets vårdgivare levererar en vård som många länder avundas oss. Men patientsäkerheten måste prioriteras ännu högre och realism måste prägla hur vi behandlar hot.