Reflexioner 2010:11

2010-04-22
Reflexioner 2010:11

Politik är inte att leka med
Jag tror inte att det blir någon folkomröstning om ”Förbifart Stockholm” som socialdemokraternas Mona, vänsterpartiets Lars och miljöpartiets Maria just kommit överens om. Tilltaget förstår jag, eftersom dom inte kan enas om sitt regeringsalternativs hållning i frågan. Men att deras kunskap var så till den grad skral om de lagliga förutsättningarna för genomförandet av en folkomröstning av den sort dom vill, hade jag inte trott. Mona har ju varit minister i ett ”oräkneligt” antal regeringar och åtminstone hon borde veta. Nu handlar det uppenbarligen mer om de rödgröna partiernas välfärd och inte stockholmarnas och då verkar man inte behöva ta verkligheten på allvar. Politik är inte att leda med och det hoppas jag att väljarna inser i höst och ger Alliansen fortsatt regeringsförtroende.

”Miljöpartiet visar korten”
Jag har lånat rubriken till det här avsnittet från Dagens Medicin i går. Nu ska vi se vilka kort MP ska spela ut i förhandlingarna med S och V. ”Satsa mer på folkhälsa” är det första kortet. Vid en votering med alla partier närvarande i en beslutande församling, så skulle MP inte sticka ut. Jo, man föreslår en myndighet till eller i varje fall en ”folkhälsokommission”. Frågan är om statliga kommissioner ger förbättrad hälsa. Knapert med evidens, påstår jag.
Det andra kortet skulle vara att underlätta för ideella och idéburna organisationer att driva sjukvård. Det uppfattar jag som en ny tanke, eftersom jag inte kunnat märka av någon tendens i den riktningen när man delat makten med S och V i Stockholms läns landsting under tre perioder sedan slutet av 80-talet. Om man lyckas få med sig S och V på den linjen återstår att se. Men MP välkomna till en politisk linje som jag och kristdemokraterna sökt värna och verka för sedan vi etablerade oss i Stockholms läns landsting 1991.
Och det tredje kortet känner vi igen, nämligen ”öppna för mer offentlig finansiering av alternativmedicin”. Frågan till MP blir: Kräver ni evidens för förverkligandet?

Nu kommer patientsäkerhetslagen
I början av veckan fick riksdagen regeringens proposition ”Patientsäkerhet och tillsyn”. Jag välkomnar den nya lagen och känner tacksamhet till alliansregeringen, som sett till att frågorna utretts och att man nu lägger fram förslaget, som främst kommer att gynna patienter och närstående. Nu förtydligas att ansvaret för en utvecklande säkerhetskultur etableras och hålls vid liv ligger hos vårdgivarna. Ansvaret vidgas jämfört med dagens situation, och det är bra. Att Expressen i påskhelgen hade kritik att rikta mot den nya lagen är snarast ett tecken på att regeringen är på rätt väg. Det blir svårare för tabloiderna att hänga ut enskilda läkare och sjuksköterskor. Det kanske i sig kan bidra till ökad patientsäkerhet.
Socialministern inleder med några rader om propositionens huvudsakliga innehåll och skriver bl.a. ”Den nya lager innehåller bestämmelser om att vårdgivare ska bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete, som bl.a. innebär att utreda händelser i verksamheten som medfört eller kunnat medföra en vårdskada, att ge patienter och närstående information och möjligheter att bidra till patientsäkerhetsarbetet samt att till Socialstyrelsens rapportera legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal som bedöms utgöra en fara för patientsäkerheten.”
Ett stort tack riktas till Göran Hägglund (KD)! God fortsättning!

Tänkvärt citat:
”Vi försörjer oss på det vi får, men skapar ett liv av det vi ger.”
(Sir Winston Churchill)

Reflexioner 2010:10

2010-04-14
Reflexioner 2010:10

”Propaganda i skrytvalstakt”
Igår var det landstingsfullmäktige i nästan tolv timmar. Mest tid ägnade vi åt årsredovisningen för 2009 med åtföljande revisionsrapporter.
Alla siffror pekar åt rätt håll. Patienter och resenärer är alltmer och i ökande grad nöjda. Personalens nöjdhetsmätningar pekar å rätt håll och sjukskrivningarna bland medarbetare minskar. Landstinget visar upp ett ekonomiskt överskott på över en miljard och det är mer än 300 miljoner bättre än budget. Allt detta går lätt att utläsa i 2009 års årsredovisning. Men ändå så betecknades inläggen från alliansföreträdarna som propaganda och skrytvals. Resultaten behöver ingen särskild tolkning. Fakta är fakta, klartext är klartext.
Under mandatperioden har länet ökat med mer än etthundra tusen invånare (efter 2004 har länet växt med 146~000 invånare, dvs. lika mycket som Linköping har invånare).
Jag får erkänna, att jag inte hade förväntat mig några positiva omdömen från landstingets tre oppositionspartier. Jag vet, efter femton bokslutsdebatter i vårt landsting, att knappas något kan glädja en rödgrön opposition mer än borgerliga majoriteters underskott och revisionsanmärkningar. Oppositionen borde ändå ha kunnat ge något tacksamhetens omdöme om alla duktiga medarbetare och chefer. Det är fantastiskt att medarbetarna och cheferna kan prestera så fantastiska resultat – trots den ledning dom är utsatta för enligt oppositionen.
Krisåret 2009 blev ett framgångsår för Stockholms läns landsting, det blev ett framgångsår för patienter, resenärer, medarbetare och skattebetalare.

Ny gruppledare för socialdemokraterna – snart är Ilija landstingsråd
I går valdes Ilija Batljan till nytt landstingsråd och gruppledare för socialdemokraterna. Jag läser i Dagens Medicins nätupplaga att han är van vid blocköverskridande samarbete från sitt~tidigare uppdrag som ordförande för kommunstyrelsen i Nynäshamn. Om de rödgröna vinner landstingsvalet tänker han fortsätta att satsa på breda politiska uppgörelser.
Någon höjning av landstingsskatten ser han inte heller framför sig. Om privata entreprenörer uttalar han sig positivt och vinst är inte heller något problem. Han älskar vinst, enligt en kommentar i Dagens Nyheter. Den 1 maj tillträder han och ersätter då Ingela Nyland-Watz som haft befattningen sedan slutet av 1999. Hon siktar på riksdagen i höstens val.
Det ser ut att kunna bli ett spännande ledarskifte i landstingets rödgröna opposition.

Tänkvärt citat:
”Man ska akta sig för att ha så många järn i elden att den slocknar.”
(Okänd tänkare)

Reflexioner 2010:09

2010-04-01
Reflexioner 2010:09

”Trygghet i det lilla är trygghet i det stora.”
Alliansregeringen fortsätter på trygghetstemat, som har Göran Hägglund, KD, som initiativtagare. Mediekommentarerna i går att de senaste s.k. utspelen från alliansregeringen skulle vara gamla kopior av socialdemokratisk politik kan ge intryck av att man inte har något nytt att komma med. Den väsentliga skillnaden är att nu händer det. De satsningar som meddelats den senaste tiden berör alla i samhället. Barn, unga, pensionärer och personer mitt i livet har regeringens fokus. Det visar en heltäckande politik, som nu måste följas av motsvarande ansvar för oss som valt landstingen och kommunerna för våra politiska strävanden.
Görans Hägglunds brännpunktsartikel i dagens Svenska Dagbladet är ännu ett inlägg i trygghetsdebatten.

Läkarutbildning i Örebro
Jag har all förståelse för glädjen i Örebro över Högskoleverkets beslut att godkänna att läkarutbildning får bedrivas vid Örebro Universitet. Jag hoppas, att den kan leda till vad som kommer till uttryck i lokala politikers uttalanden. Själv får jag väl bekänna, att jag inte ännu är övertygad om att de positiva uttrycken i längden är bra. Borde jag inte glädja mig åt att fler läkare utbildas? På den frågan är svaret ja, om det inte leder till neddragningar av antalet platser till läkarutbildningen vid Karolinska Institutet till exempel. Om det har inget sagts i veckan, som jag kunnat observera. Sverige är för litet för att fragmentisera en så viktig utbildning som läkarutbildningen är. Det är med stort intresse jag ser fram emot platstilldelningen i hela landet och inte enbart för Örebros del.

Och så vill jag naturligtvis önska alla mina reflexionsläsare en fin påskhelg.


Tänkvärt citat:
”Politics is not a business. It´s a mission. It´s about making peoples´s lives better”
(President Barack Obama)

Reflexioner 2010:08

2010-03-25
Reflexioner 2010:08

Längesedan sist
Det har hunnit gå en hel månad, sedan jag hörde av mig den här vägen senast. Den politiska vardagen och vardagen i övrigt har inte givit mig den nödvändiga tiden. Jag har reflekterat en hel del, men inte skrivit, som jag kanske borde. Men idag på våffeldagen blev det några minuter för nedtecknade reflexioner.

Allianskopiering av goda idéer
Häromveckan kunde vi notera, att statsministern, Fredrik Reinfeldt (M), vill för sitt parti satsa på trygghet i valrörelsen. Bra! Och nu väntar jag på att FP och C hakar på det tema som Göran Hägglund (KD) drivit några år: ”Trygghet i det lilla är trygghet i det stora.” Trygghetstemat känner inga mandatperiodgränser. Ta reda på vad socialminister Göran Hägglund (KD) levererat i form av propositioner under mandatperioden hittills och jag vågar påstå att ingen fackminister i alliansregeringen varit så leveransduglig. Komplettera det med äldre- och folkhälsominster Maria Larssons (KD) alla initiativ och lägg därtill kommun- och finansmarknadsmister Mats Odells (KD) förslag, så framstår inte bara alliansregeringen utan hela konungariket Sverige vara i stort behov av fortsatta kristdemokratiska idéer och initiativ. Och det handlar i hög grad om aktiviteter på trygghetstemat.
I början av mars i år så publicerade tidningen Expressen en debattartikel signerad Filippa Reinfeldt (M). Hennes artikel handlade om patientsäkerhet och betydelsen av att ha en nollvision i fråga om skador i vården. Jag vet inte om det framgått, men just patientsäkerhet är en fråga som jag och mitt parti drivit sedan början av detta årtusende i vårt landsting. Och inom kort kommer förslag om en ny Patientsäkerhetslag med socialministern, Göran Hägglund (KD) som initiativtagare och förverkligare. Ny och ny, vi har inte haft någon patientsäkerhetslag tidigare. (Och så nytt är det att mitt rättstavningsprogram tror att jag stavar fel när jag skriver om den. Men nu finns det i ordlistan…)
Och ett exempel till. Pia Lidwall (KD), gruppledare i Stockholms läns landsting tog för några år sedan initiativ till etablering av ett barn-hospice. Nu är beslutet fattat och snart kan verksamheten dra igång. När beslutet togs i Hälso- och sjukvårdsnämnden togs, så var också moderaterna med på etablering. Det var inte så i början. Hade dom varit det, så kunde måhända verksamheten ha kunnat starta tidigare under mandatperioden. Uppenbarligen har vi goda idéer som smittar positivt. Vi känner oss stärkta, inte minst inför valrörelsen.

Astrid Lindgrens Barnsjukhus och patientsäkerheten
I senaste landstingsfullmäktigemötet hade jag att besvara en interpellation om patientsäkerheten på Astrid Lindgrens Barnsjukhus, ALB. Och jag vill gärna dela med mig av mitt svar.
Under det senaste halvåret har patientsäkerheten vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus, ALB, varit höggradigt aktuell i olika media. Att patientsäkerhet uppmärksammas i media tycker jag generellt sett är av godo, däremot tycker jag, att det medieutrymme som barnsjukvården fått har varit oproportionerligt stort och då inte minst vid ALB. Dessutom har händelserna inom barnsjukvården ofta vinklats på ett för verksamheten och dess medarbetare olyckligt sätt. En bidragande orsak till medieintresset är säkert den händelse förra vintern som nyligen lett till ett åtalsbeslut mot en av sjukhusets narkosläkare.

ALB är en mycket stor verksamhet, som tar emot omkring 18 000 patienter i sluten vård och över 200~000 i öppen vård varje år. På ALB sköts också de allra svårast sjuka barnen i hela Stockholmsregionen och delar av Mälardalsregionen. I denna mycket stora verksamhet förekommer naturligtvis avvikelser, likaväl som avvikelser och brister förekommer i all verksamhet där människor är involverade.
Femton avvikelser årligen de två senaste åren inom ALB rapporterades, av chefläkaren, vidare till Socialstyrelsen enligt Lex Maria. Av dessa har merparten handlat om brister i läkemedelshanteringen, några har betecknats som risker och några har tyvärr lett till patientskada. De flesta anmälningarna har medfört att verksamheten fått berättigad kritik och krav på åtgärder från Socialstyrelsen. Den kritiken har verksamhetsföreträdarna tagit till sig och man har också vidtagit åtgärder, ofta långt innan Socialstyrelsens beslut kommit. Jag vill önska ledningen och medarbetarna vid ALB god fortsättning.

Ett av veckans glädjeämnen…
President Obama lyckades få sitt initiativ till en radikal sjukvårdsreform förverkligat i inledningen av den här veckan. Trettiotvå miljoner amerikaner kan med tillförsikt och ökad trygghet se framtiden an. För att ta nästa steg för att täcka in de återstående omkring femton miljonerna amerikaner krävs nog omval av Obama.
Jag har med intresse försökt följa debatten, inte minst via artiklar av Atul Gawande, som bl.a. publicerat sig i The New Yorker. Läs mer på hans hemsida, ett bra tips inför veckoslutet och våren. http://gawande.com/

Reflexioner 2010:07

2010-02-26
Reflexioner 2010:07


Våga vara visionär!
I början av året läste jag en artikel i tidningen Dagen med rubriken ”Våga vara visionär”. I artikeln citeras en tysk kardinal. Han heter Walter Kasper. Och det här är citatet: "I tider av kris och uppbrott krävs framför allt en vision. Enskilda, gemenskaper eller hela folk förmår överleva endast om den är burna av en vision och bär på en dröm".
Året i år är valår. Och spekulationerna om hur det går för partierna kommer att sysselsätta ett stort antal krönikörer och tyckare. Vallöften kommer att staplas på varann, ifrågasättas och debatteras. Och det hjälper föga att blicka tillbaka på mandatperioden som inneburit en rad viktiga reformer som kommer att ha stor och positiv betydelse för många människor. Inte ens Sir Winston Churchill omvaldes. Och detta trots minst sagt historiska insatser till gagn för miljoner européer. Vad har då alliansministrarna och våra allianspartier att komma med?
Nu gäller det framtiden och inte den tid som gått, hur värdefulla insatserna än har varit. Jag vill våga vara visionär. Och frågan jag vill ställa är om det finns ett perspektiv bortom tredje söndagen i september i år för något annat är enbart mitt partis framgångar…?

Att bygga ett nytt universitetssjukhus är att våga vara visionär
I snart två år har jag i mitt politiska värv levt nära en vision som förkortas NKS. Det handlar om Nya Karolinska. I en lång rad kontakter med personer som verkar i och i närheten av hälso- och sjukvårdsverksamheter har jag i synnerhet det senaste året funnit att vårt initiativ med det nya universitetssjukhuset inlett ett visionärt utvecklingsarbete. Belägg för detta kommer från alla som får lite fördjupad information och därmed ny kunskap. Det handlar om långt mer än uppförandet av en byggnad på ca 335.000 kvadratmeter. Här har vi i Stockholms läns landsting en uppgift att föra vidare information och kunskap. I allt väsentligt är vi politiskt överens över block- och partigränser. Bara det är en vision när det handlar om stora framtidsfrågor.
Parallellt med planeringen av Nya Karolinska pågår ett arbete med byggnation på området som hittills kallats Norra Station. Titta lite närmare på det och du får en bild av att vi är många som vågar vara visionära i stockholmsregionen. Till visionen av Nya Karolinska och Norra Station hör, att här kommer om något decennium att finnas ett av världens mest framstående Life Science-centra.

Att öppna traditionellt svåröppnade dörrar är att våga vara visionär
Den allra senaste tiden har jag lärt mig av spännande kontakter i branscher som verkar tillsammans med oss i hälso- och sjukvården att vi behöver öppna en del dörrar till framtida samarbeten, dörrar som för många ter sig svåröppnade. Att dörrarna kan beskrivas som svåröppnade beror, tror jag, på att vi inte riktigt vågat öppna för visionära samtal om nya samarbetsområden. Jag har sagt och skrivit om detta förut. Jag är övertygad om att vi som verkar i landstingen behöver öppna först för dialog som sedan leder kan leda till djupt och brett samarbete inom forskning och utveckling. Allt till gagn för dagens och morgondagens patienter och skattebetalare. Dialogpartnern, inte förhandlingsparten, är industrin. Bland annat med tanke på hur snabbt utvecklingen går inom läkemedel och medicinsk teknik och därmed inom en av de mest angelägna välfärdssektorerna, så får vi inte schabbla bort möjligheter som ligger i ett öppet och ärligt samtal om nya samarbetsformer.


Tänkvärt citat:
”I visionslösheten växer hopplösheten”
(okänd tänkare)

Reflexioner 2010:06

2010-02-12
Reflexioner 2010:06

Lite mer om hälsovalsmodellen från S, V och MP från i förrgår
Med nyfikenhet tittade jag på Radio Stockholm under eftermiddagen och ABC kl. 19.15 i förrgår för att höra hur den rödgröna stockholmsvarianten på Vårdval skulle beskrivas. Jag anade inte att jag så snabbt skulle få bekräftat att jag dragit rätt slutsatser i mina reflexioner tidigare samma dag. Så här sa Ingela Nylund Watz i ABC: ”…vi fördelar resurserna till vården rättvist utifrån hur sjukdomsbilden faktiskt ser ut för olika individer i vårt län. I övrigt är det inte sådär väldigt stora skillnader, det målas gärna upp så, men vi tycker att det är självklart att varje individ i Stockholms län ska ha rätt att välja vårdgivare, bestämma själv vart man vill gå.” De ersättningsmodeller efter behov som man talar om kommer, det är min kvalificerade gissning, att bli föremål för beslut innan valet i höst. Och då är det en allians majoritet som utrett, berett och beslutat. Och så ska det bli intressant att se om nuvarande opposition vill vara med och stödja förslaget.
Och så läste jag i Länstidningen Södertälje i går följande lärorika bild från vårdens verklighet:
”Oppositionens förslag från landstinget att byta ut vårdsystemet får kritik av verksamhetschef Lennart Mossberg på Fornhöjdens vårdcentrum. Han anser inte att Vårdval Stockholm, det nuvarande systemet, skulle missgynna det socioekonomiskt svaga området Fornhöjden.
- Det är bra att premiera svåra diagnoser, men det stämmer inte att det är svårt att bedriva bra och lönsam verksamhet i socialt utsatta områden, säger han.
- Jag förstår hur det tänker men det handlar inte bara om pengar. Vi på Fornhöjden var klart missgynnande i det system som Socialdemokraterna hade före Vägval Stockholm 2008, fortsätter Lennart Mossberg.”
I mina reflexioner häromdagen antydde jag att det kan vara klokt att utgå från verkligheten i stället för den egna föreställningen om densamma.

Tänkvärt citat:
”Kommer du med lösningen, eller är du en del av problemet?”
(Kinesiskt ordspråk)

Reflexioner 2010:05

2010-02-10
Reflexioner 2010:05

Rödgrön introduktion inför landstingsvalet
I dag har de främsta företrädarna för landstingets oppositionspartier presentat Hälsoval Stockholm på DN Debatt och i en pressinformation i landstingshuset. Från landstingets hemsida citerar jag generöst med egna ganska snälla kommentarer:

De rödgröna partierna i Stockholms län kommer att införa Hälsoval Stockholm 2011 om partierna får majoritet i valet.

– Jag är stolt över att presentera Hälsoval Stockholm, en rödgrön politik som fördelar resurserna rättvist samtidigt som patienternas rätt till valfrihet och mångfald stärks, säger Ingela Nylund Watz, (S) oppositionslandstingsråd.
Stig: att påstå att detta utspel skulle medföra en rättvis resursfördelning är en teoretisk dröm. Att valfrihet och mångfald kramas om är relativt nytt i S-retoriken – sett i ett perspektiv från 1999, när Ingela inledde landstingsrådskarriär. Men etableringsförbud skall det tydligen bli i den framtida primärvården.

– Jag är glad att det hälsofrämjande arbetet mot folksjukdomar som fetma och psykiska besvär får stort utrymme. Alla som behöver och vill ska erbjudas hälsosamtal, fysisk rehabilitering och psykiskt stöd i närvården. Det är en långsiktig politik som ökar livskvaliteten och minskar de tunga vårdkostnaderna på sikt, säger Raymond Wigg, (MP) oppositionslandstingsråd.
Stig: Menar han verkligen det han säger? Alla som behöver och vill? Lite väl tjock skiva valfläsk.

– Dina behov ska styra vården - inte hur rik du är eller var du bor. Vi ska utjämna hälsoskillnaderna mellan olika områden i länet och lyfta fram kompetensen hos kvinnodominerade yrken som sjuksköterskor, distriktssköterskor och undersköterskor, säger Birgitta Sevefjord, (V) oppositionslandstingsråd.
Stig: Under de fyra år de rödgröna senast styrde landstinget, så ökade hälsoskillnaderna. Varför ska vi tro på dom nu?

Det finns alltid föreställningar om verkligheten som ibland står i bjärt kontrast till den verklighet som är grunden för föreställningen. Och så formas politiken utifrån föreställningen. Att leda landstinget i majoritet tvingar fram ett förhållningssätt till vårdens verklighet.
Den politik som presenterats idag från S, V och MP förutsätts stå i tydlig kontrast till den politik som landstingsalliansen driver under den innevarande mandatperioden. Man har valt en annan rubrik, hälsoval i stället för vårdval, men i fråga om innehållet, så bör väljarna räkna med att alliansens vårdpolitik har nått längre vid tiden valdagen senare i år än en tänkt ny eventuell rödgrön valvinst skulle kunna uppnå under nästa mandatperiod.
Jämför man dagens situation efter tre års allianspolitik med den som förelåg under den förra s-ledda mandatperioden, så finns nu 35 nya vårdcentraler, 120 fler läkare i primärvården.
Vi kan på goda grunder hävda, att betydligt många fler läkarbesök görs i Stockholms län. Uppenbart är också att aldrig tidigare har så många personer med psykosociala problem fått hjälp i primärvården.
Oavsett hur mycket rödgröna vårdvalsfiender, upprepar påståenden och insinuationer om fler onödiga/korta besök så finns det inget som visar på det. Det kan beläggas att antalet besök per patient inte har ökat mer än marginellt och diagnoserna är relativt lika dem som iakttogs innan vårdvalsreformen. För första gången kan vi notera lika många husläkarbesök bland dem som bor i s.k. utsatta områden som i övriga länet. I den debatt som hittills förts om Vårdval Stockholm, så hjälper inte fakta som argument. För att riktigt markera avståndet till den regerande landstingsalliansen så fick de rödgröna skribenterna i dag hjälp av DN:s rubriksättare. Förnamnet på statsministerns hustru, Filippa, skulle fungera som agn till att läsa artikeln.

Två tänkvärda citat:
”Man gör inte mål innan matchen har börjat.”
(Göran Skytte)
”Dé é målen som reknas, inte snacket före matchen…”
(Rolle Stoltz)