2009-02-16
Reflexioner 2009:08
Inte bara en fråga om vårdgaranti och vårdplatsgaranti
Under förra veckoslutet tog med mig ett par veckoutgåvor av Läkartidningen till en läs- och skrivhelg i stugan. Läkarförbundets ordförande, Eva Nilsson-Bågenholm, pläderar i en ledare för att det är dags för sjukvårdshuvudmännen att erbjuda vårdplatsgaranti, inte bara vårdgaranti. Det ligger en del i det, tycker jag.
Sverige har en erkänt god, för att inte säga hög, medicinsk och omvårdnadskvalitet. Men vi ligger efter i fråga om tillgänglighet. Kombinationen av hög medicinsk kvalitet och goda vårdresultat utan undvikbara vårdskador med hög tillgänglighet är idealtillståndet. Och dit måste vi sikta och för det skall vi arbeta.
Under samma veckoslut hann jag läsa en tredjedel av Patientsäkerhetsutredningen (Lundgren) och hela ”Utredningen om patientens rätt” (Heinsoo; SOU 2008:127). I dessa båda statliga utredningar finns mycket intressant att ta del av, fördjupa sig uti och låta sig vägledas av.
Toivo Heinsoo har en nyckelmening, som jag ser det, i ett avsnitt om styrning och verksamhetsutveckling. Meningen lyder så här: ”En utmaning i detta sammanhang är att tillse att de förslag på åtgärder som övervägs i reglerande syfte främjar och inte hindrar en fortsatt positiv verksamhetsutveckling lokalt och regionalt. Detta är en oerhärt mångfacetterad utmaning.”
Alltför ofta fattar vi politiska beslut, bl.a. om ersättningsmodeller, som inte har framtiden för sig och som riskerar hindra verksamhetsutveckling i stället för att främja den.
Ett annat mycket tänkvärt citat i Heinsoos utredning är i sin tur ett citat från Hälso- och sjukvårdslagen, nämligen: ”Ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten ska vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet, god kvalitet av vården och främjar kostnadseffektivitet.”
Jag vill påstå, att detta är lika mycket riktat till den politiska ledningen av hälso- och sjukvården som den är till t.ex. en lokal verksamhetschef. Om inte det hänger ihop, så erbjuder vi inte verksamhetschefens och andra medarbetare i vården bästa tänkbara verksamhetsförutsättningar.
Patientsäkerhetsutredningen (SOU2008:117)
Här behöver jag komplettera läsningen med de återstående två tredjedelarna för att ge mina reflexioner om förslagen. Ett spännande förslag är att nuvarande Lagen om yrkesverksamhet i Hälso- och sjukvården skall ersättas av en särskild lag om patientsäkerhet. Flera av de föreslagna lagparagraferna förefaller självklara, men icke desto mindre angelägna att formulera och småningom stadfästa. Denna utredning, liksom Toivo Heinsoos, vill jag rekommendera till läsning av alla med engagemang i hälso- och sjukvårdspolitiken.
Monday, February 16, 2009
Monday, February 2, 2009
Reflexioner 2009:06
2009-02-02
Reflexioner 2009:06
”Sahlin vill riva upp fri etablering i vården” (2009-01-31 Dagens Nyheter)
Med frontalangrepp mot regeringen och löften om att riva upp den fria etableringsrätten i vården, så inledde partiledaren Mona Sahlin (S) Socialdemokraternas "vårtoppmöte" i Västerås i fredags, berättar bl.a. Dagens Nyheter på årets sista januaridag. Samtidigt fick S-förslaget om nytt sjukvårdspolitiskt program kritik från tungt socialdemokratiskt håll, som publicerades på SvD:s debatt. Landstingsrådet Ingela Nylund Watz och riksdagsledamoten Mikael Damberg menar att en politik saknas för att använda sjukvården offensivt för att skapa tillväxt och jobb. Av debattartikeln framgår att de vill satsa på mer samverkan med industrin inom medicinsk och medicinsk teknisk forskning och utveckling. Ingela och Mikael efterlyser nytänkande, som enligt deras mening lyser med sin frånvaro i programförslaget.
I väsentlig grad kan jag hålla med debattörerna i deras slutsatser. En del av nytänkandet i debattartikeln av Ingela och Mikael uppfattar jag som ett relativt positivt svar på det som jag och Anders Lönnberg (s) skrev i vår DN-debattartikel i maj 2007, som jag i några delar i all ödmjukhet vill dela med mig av igen:
”De som förkunnar att valet står mellan offentlig och privat sektor har fel. Det är inte frågan om antingen eller utan om både och. Vi har en situation numera och kanske framför allt i Stockholms läns landsting som just återspeglar ”både och”.
Vi måste inleda en översyn av vår hälso- och sjukvårdspolitik med denna breda utgångspunkt. Om vi kan lyckas med det i ett blocköverskridande samarbete i syfte att utveckla vårdgivarnas verksamhetsförutsättningar, då har vi tagit ansvar på ett nytt sätt, på ett sätt som vi är övertygade om tilltalar många.
I Stockholms läns landsting befinner vi oss i ett läge där vi har alla förutsättningar att åstadkomma något helt nytt, något som kan tillgodose alla rimliga krav på modern hälso- och sjukvård. Tillfället erbjuds i planeringen och genomförandet av ”Nya Karolinska” Det arbetet kommer att behöva handla om mycket mer än nya lokaler på ett område nära Karolinska Institutet och gamla Karolinska. Det kommer att behöva handla om hälso- och sjukvårdens hela organisation och uppdrag i vårt landsting. Detta historiska tillfälle får vi inte missa.”
....
”Ytterligare skäl för ett närmare samarbete är behovet av stabila förutsättningar för näringslivets investeringar i hälso- och sjukvårdssektorn i Stockholm. Stockholm kan bli en dynamo för medicinsk teknik, läkemedel och bioteknik med jobb och tillväxt för hela regionen om vi kan få till stånd ett samarbetsklimat mellan näringsliv, forskning och sjukvård. Ett samförstånd över blockgränsen är en viktig förutsättning för att skapa en långsiktig trovärdighet för Stockholm som investeringsområde.”
Kommun- och landstingsdagar i Örebro
Med lätt överdrift påstod jag följande i mitten av förra veckan: ”Om jag räknat rätt, så genomför kristdemokraterna sina femtonde kommun- och landstingsdagar i Örebro i slutet av denna vecka”. Jag räknade fel, det var trettonde gången. I år var vi 1.140 deltagare som skaffade oss nya lärdomar och bytte erfarenheter från vardag och reformer inom den kommunala sektorn.
Nyttigt projekt i Norrtälje
Under kommun- och landstingsdagarna hade jag själv förmånen att tillsammans med förvaltningschefen Karin Thalén och vd Lars Skoglund medverka i ett seminarium om erfarenheter från ”TioHundra-projektet”, det som vi inledningsvis kallade för Norrtäljeprojektet. Det är en unik samverkan mellan Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting, där en politiskt sammansatt nämnd svarar för planering, beställning och finansiering av all vård och omsorg utom barnomsorg och tandvård. Ett vårdbolag, Tiohundra AB, ägt till lika delar av Norrtälje kommun och landstinget, ansvarar för driften av offentligt ägda verksamheter inom nämnda områden.
Intressant är att kunna konstatera att vården och omsorgen i allt väsentligt förbättrats, förtroendet från patienter och närstående har ökat och detta samtidigt som kostnadseffektiviteten förbättrats och styr- och ledningsfunktioner utvecklats. Det gläder mig alldeles särskilt eftersom jag betraktar mig och mitt parti som en av tillskyndarna av den organisation vi nu driver i projektform och som jag hoppas kan finna en permanent, förstärkt och utvecklad form efter den utvärdering som kommer att genomföras under året.
Ett tänkvärt citat:
”Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det.”
Reflexioner 2009:06
”Sahlin vill riva upp fri etablering i vården” (2009-01-31 Dagens Nyheter)
Med frontalangrepp mot regeringen och löften om att riva upp den fria etableringsrätten i vården, så inledde partiledaren Mona Sahlin (S) Socialdemokraternas "vårtoppmöte" i Västerås i fredags, berättar bl.a. Dagens Nyheter på årets sista januaridag. Samtidigt fick S-förslaget om nytt sjukvårdspolitiskt program kritik från tungt socialdemokratiskt håll, som publicerades på SvD:s debatt. Landstingsrådet Ingela Nylund Watz och riksdagsledamoten Mikael Damberg menar att en politik saknas för att använda sjukvården offensivt för att skapa tillväxt och jobb. Av debattartikeln framgår att de vill satsa på mer samverkan med industrin inom medicinsk och medicinsk teknisk forskning och utveckling. Ingela och Mikael efterlyser nytänkande, som enligt deras mening lyser med sin frånvaro i programförslaget.
I väsentlig grad kan jag hålla med debattörerna i deras slutsatser. En del av nytänkandet i debattartikeln av Ingela och Mikael uppfattar jag som ett relativt positivt svar på det som jag och Anders Lönnberg (s) skrev i vår DN-debattartikel i maj 2007, som jag i några delar i all ödmjukhet vill dela med mig av igen:
”De som förkunnar att valet står mellan offentlig och privat sektor har fel. Det är inte frågan om antingen eller utan om både och. Vi har en situation numera och kanske framför allt i Stockholms läns landsting som just återspeglar ”både och”.
Vi måste inleda en översyn av vår hälso- och sjukvårdspolitik med denna breda utgångspunkt. Om vi kan lyckas med det i ett blocköverskridande samarbete i syfte att utveckla vårdgivarnas verksamhetsförutsättningar, då har vi tagit ansvar på ett nytt sätt, på ett sätt som vi är övertygade om tilltalar många.
I Stockholms läns landsting befinner vi oss i ett läge där vi har alla förutsättningar att åstadkomma något helt nytt, något som kan tillgodose alla rimliga krav på modern hälso- och sjukvård. Tillfället erbjuds i planeringen och genomförandet av ”Nya Karolinska” Det arbetet kommer att behöva handla om mycket mer än nya lokaler på ett område nära Karolinska Institutet och gamla Karolinska. Det kommer att behöva handla om hälso- och sjukvårdens hela organisation och uppdrag i vårt landsting. Detta historiska tillfälle får vi inte missa.”
....
”Ytterligare skäl för ett närmare samarbete är behovet av stabila förutsättningar för näringslivets investeringar i hälso- och sjukvårdssektorn i Stockholm. Stockholm kan bli en dynamo för medicinsk teknik, läkemedel och bioteknik med jobb och tillväxt för hela regionen om vi kan få till stånd ett samarbetsklimat mellan näringsliv, forskning och sjukvård. Ett samförstånd över blockgränsen är en viktig förutsättning för att skapa en långsiktig trovärdighet för Stockholm som investeringsområde.”
Kommun- och landstingsdagar i Örebro
Med lätt överdrift påstod jag följande i mitten av förra veckan: ”Om jag räknat rätt, så genomför kristdemokraterna sina femtonde kommun- och landstingsdagar i Örebro i slutet av denna vecka”. Jag räknade fel, det var trettonde gången. I år var vi 1.140 deltagare som skaffade oss nya lärdomar och bytte erfarenheter från vardag och reformer inom den kommunala sektorn.
Nyttigt projekt i Norrtälje
Under kommun- och landstingsdagarna hade jag själv förmånen att tillsammans med förvaltningschefen Karin Thalén och vd Lars Skoglund medverka i ett seminarium om erfarenheter från ”TioHundra-projektet”, det som vi inledningsvis kallade för Norrtäljeprojektet. Det är en unik samverkan mellan Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting, där en politiskt sammansatt nämnd svarar för planering, beställning och finansiering av all vård och omsorg utom barnomsorg och tandvård. Ett vårdbolag, Tiohundra AB, ägt till lika delar av Norrtälje kommun och landstinget, ansvarar för driften av offentligt ägda verksamheter inom nämnda områden.
Intressant är att kunna konstatera att vården och omsorgen i allt väsentligt förbättrats, förtroendet från patienter och närstående har ökat och detta samtidigt som kostnadseffektiviteten förbättrats och styr- och ledningsfunktioner utvecklats. Det gläder mig alldeles särskilt eftersom jag betraktar mig och mitt parti som en av tillskyndarna av den organisation vi nu driver i projektform och som jag hoppas kan finna en permanent, förstärkt och utvecklad form efter den utvärdering som kommer att genomföras under året.
Ett tänkvärt citat:
”Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det.”
Monday, January 26, 2009
Reflexioner 2009:04
2009-01-23
Reflexioner 2009:04
Krisen hos kristdemokraterna – finns den?
Förra veckans val av kandidater till valsedeln inför årets val till EU-parlamentet hos kristdemokraterna har väckt uppståndelse så till den grad att det blir kvällstidningsuppslag och särskilt debattprogram i Public Servicetelevisionen.
Jag undrar om mitt partis hantering av provvalsresultat skiljer sig så markant från andra partiers. Jo, i ett fall skiljer det sig och det är i förhållande till miljöpartiets. Jag tycker mig ha sett att dom vänder på kuttingen. Provvalet med medlemsröster kommer sist.
Om skillnaden mellan provval och nominering hos moderaterna av t.ex. fru Bildt, har det inte varit så mycket medial uppståndelse. Inte heller har vi sett särskilt mycket om folkpartiets och ingenting om centerns.
Att nomineringskommittéernas förslag skiljer sig från beslutande organs slutsatser är vanligt och väcker inte så mycket uppseende. Att kristdemokraternas partifullmäktiges röstande delegater i utomordentlig stor utsträckning stödde nomineringskommitténs förslag hamnar i skuggan av debatten om Lennart Sacrédeus´ kandidatur.
Det har blåst många vindar emot kristdemokraterna, storm och orkan har förekommit. Jag minns 70-talets borgerliga väl organiserade kampanjer emot oss. Jag minns tydligt de 27 år det tog innan partiet kom in i riksdagen.
Vilka partier är i kris på riktigt? Frågan är om inte krisstämpeln lika gärna kunde sättas på centern och folkpartiet som nu utgör tredjedelar av vad dom varit. Nej, kristdemokraterna och alliansen har framtiden för sig. Valresultaten från 50-, 60- och 70-talen betyder ingenting idag. Att se tillbaka kan ge lite relief till dagens situation, men med de insikter vi har idag och som skall vara vägledande fram till tredje söndagen i september 2010, så knyter jag bara förhoppningar till de närmaste årens politiska arbete och väljarnas stöd i nästa allmänna val.
Vi är alldeles för korttänkta…
Villkoren för samhällets styrning av sjukvården behöver förändras. Det stora problemet är det politiskt ljumma intresset för långsiktigt verkande metoder. Vi skyller ibland på att mandatperioderna är för korta. Problemet är, anser jag, att många av oss är alltför korttänkta och sätter partiets välfärd före patienternas och medarbetarnas.
Jag läser i veckans nummer av Dagens Medicin, att moderaterna vill vara självkritiska med hänvisning till att man ”i för hög grad diskuterat formerna för sjukvården snarare än dess innehåll.” Så insiktsfullt. Men vad mer i artikeln av Filippa Reinfeldt och Per Schlingman? Svaret är ökat nationellt ansvar med bl.a. en patienträttighetslagstiftning som reglerar bland annat vilka maximala väntetider som skall gälla. Vällovligt, men alldeles för tunt, tycker jag.
Av sjukvårdsdebatten, den ofta alldeles för ytliga, så kan man få intryck av att alla patienter har likartade behov och alla kan mötas av slimmat sjukvårdssystem.
Innan man kan beskriva och lagstifta maximala väntetider, så måste vi ha bättre kunskap om vårdbehoven. Om det nationella ansvaret skall öka eller statens inflytande intervenera mera, så får staten lov att ställa upp för sjukvårdshuvudmännen och ge oss instrument och resurser för att identifiera och beskriva vårdbehoven så att de kan bli underlag för vår planering och finansiering, i stället för den nu väl evidensbaserade metoden, som går ut på att räkna upp vårdens resurser med lite mindre än förväntad inflation. Evidensen i sammanhanget uppmuntrar inte.
Ett tänkvärt citat:
”Simplicity is the utmost sophistication”.
Reflexioner 2009:04
Krisen hos kristdemokraterna – finns den?
Förra veckans val av kandidater till valsedeln inför årets val till EU-parlamentet hos kristdemokraterna har väckt uppståndelse så till den grad att det blir kvällstidningsuppslag och särskilt debattprogram i Public Servicetelevisionen.
Jag undrar om mitt partis hantering av provvalsresultat skiljer sig så markant från andra partiers. Jo, i ett fall skiljer det sig och det är i förhållande till miljöpartiets. Jag tycker mig ha sett att dom vänder på kuttingen. Provvalet med medlemsröster kommer sist.
Om skillnaden mellan provval och nominering hos moderaterna av t.ex. fru Bildt, har det inte varit så mycket medial uppståndelse. Inte heller har vi sett särskilt mycket om folkpartiets och ingenting om centerns.
Att nomineringskommittéernas förslag skiljer sig från beslutande organs slutsatser är vanligt och väcker inte så mycket uppseende. Att kristdemokraternas partifullmäktiges röstande delegater i utomordentlig stor utsträckning stödde nomineringskommitténs förslag hamnar i skuggan av debatten om Lennart Sacrédeus´ kandidatur.
Det har blåst många vindar emot kristdemokraterna, storm och orkan har förekommit. Jag minns 70-talets borgerliga väl organiserade kampanjer emot oss. Jag minns tydligt de 27 år det tog innan partiet kom in i riksdagen.
Vilka partier är i kris på riktigt? Frågan är om inte krisstämpeln lika gärna kunde sättas på centern och folkpartiet som nu utgör tredjedelar av vad dom varit. Nej, kristdemokraterna och alliansen har framtiden för sig. Valresultaten från 50-, 60- och 70-talen betyder ingenting idag. Att se tillbaka kan ge lite relief till dagens situation, men med de insikter vi har idag och som skall vara vägledande fram till tredje söndagen i september 2010, så knyter jag bara förhoppningar till de närmaste årens politiska arbete och väljarnas stöd i nästa allmänna val.
Vi är alldeles för korttänkta…
Villkoren för samhällets styrning av sjukvården behöver förändras. Det stora problemet är det politiskt ljumma intresset för långsiktigt verkande metoder. Vi skyller ibland på att mandatperioderna är för korta. Problemet är, anser jag, att många av oss är alltför korttänkta och sätter partiets välfärd före patienternas och medarbetarnas.
Jag läser i veckans nummer av Dagens Medicin, att moderaterna vill vara självkritiska med hänvisning till att man ”i för hög grad diskuterat formerna för sjukvården snarare än dess innehåll.” Så insiktsfullt. Men vad mer i artikeln av Filippa Reinfeldt och Per Schlingman? Svaret är ökat nationellt ansvar med bl.a. en patienträttighetslagstiftning som reglerar bland annat vilka maximala väntetider som skall gälla. Vällovligt, men alldeles för tunt, tycker jag.
Av sjukvårdsdebatten, den ofta alldeles för ytliga, så kan man få intryck av att alla patienter har likartade behov och alla kan mötas av slimmat sjukvårdssystem.
Innan man kan beskriva och lagstifta maximala väntetider, så måste vi ha bättre kunskap om vårdbehoven. Om det nationella ansvaret skall öka eller statens inflytande intervenera mera, så får staten lov att ställa upp för sjukvårdshuvudmännen och ge oss instrument och resurser för att identifiera och beskriva vårdbehoven så att de kan bli underlag för vår planering och finansiering, i stället för den nu väl evidensbaserade metoden, som går ut på att räkna upp vårdens resurser med lite mindre än förväntad inflation. Evidensen i sammanhanget uppmuntrar inte.
Ett tänkvärt citat:
”Simplicity is the utmost sophistication”.
Wednesday, January 21, 2009
Reflexioner 2009:03
2009-01-21
Reflexioner 2009:03
Kvalitetsupphandling – ett nytt verksamt utvecklingsmedel!
I och med 2009 inleds privat drift av ett par stora geriatriska enheter i Stockholms län. Igår invigdes Capio Geriatrik vid Dalens sjukhus av socialministern, Göran Hägglund. Capio Geriatrik vid Dalens sjukhus är den ena av de två klinker som kvalitetsupphandlades under 2008. Det politiska initiativet togs av min partikollega Pia Lidwall, gruppledare för Kristdemokraterna i Stockholms läns landsting och ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämndens beredning för vård av äldre och multisjuka.
Sättet att upphandla skiljer sig markant från det traditionella inom sjukvården. Här blir det fokus på kvalitet och bara kvalitet i kombination med utvecklingsambitioner från entreprenören.
Det har gjorts en del kvalitetsupphandlingar från några kommuner för bl.a. äldreomsorg. Så vitt det är bekant för mig, så är den här geriatrikupphandlingen i Stockholm den första inom landstingssfären. Det är, som bekant, inte unikt att pionjärinsatserna görs i Stockholms läns landsting. Andra landsting är välkomna att välja den modell vi nu har prövat och som vi tror kommer att ge gott resultat.
I de områden som de två geriatriska sjukhusen verkar finns omkring 55~000 patienter. Upphandlingen av verksamheten vid Dalens sjukhus omfattar geriatrisk slutenvård, demensutredningar, avancerad hemsjukvård, palliativ vård och primärvårdsjour i södra Stockholm.
Berörda vårdberoende gamla och deras närstående är att gratulera och Capio Geriatrik vill jag önska all framgång.
Barack Obamas presidentvardag börjar idag
Intresset och stödet för USA:s nye president är stort och värt att uppmärksamma. Han analyseras runt om i världen och kommer att följas med växande intresse, tror jag.
I början av november förra året hade jag reflexioner inför valet av president i USA. Då skrev jag in ett par citat ur Obamas bok Audacity of Hope, som jag då just läst. Inför hans tillträde i ämbetet vill jag gärna dela med mig av det igen. Det får också bli dagens tänkvärda citat…
- The demands of party loyalty, the imperative of campaigns, and the amplification of conflict by the media all contribute to an atmosphere of suspicion. Moreover, most people who serve in Washington have been trained either as lawyers or as political operatives – professions that tend to place premium on winning arguments rather tan solving problems.
Good luck, Mr President!
Reflexioner 2009:03
Kvalitetsupphandling – ett nytt verksamt utvecklingsmedel!
I och med 2009 inleds privat drift av ett par stora geriatriska enheter i Stockholms län. Igår invigdes Capio Geriatrik vid Dalens sjukhus av socialministern, Göran Hägglund. Capio Geriatrik vid Dalens sjukhus är den ena av de två klinker som kvalitetsupphandlades under 2008. Det politiska initiativet togs av min partikollega Pia Lidwall, gruppledare för Kristdemokraterna i Stockholms läns landsting och ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämndens beredning för vård av äldre och multisjuka.
Sättet att upphandla skiljer sig markant från det traditionella inom sjukvården. Här blir det fokus på kvalitet och bara kvalitet i kombination med utvecklingsambitioner från entreprenören.
Det har gjorts en del kvalitetsupphandlingar från några kommuner för bl.a. äldreomsorg. Så vitt det är bekant för mig, så är den här geriatrikupphandlingen i Stockholm den första inom landstingssfären. Det är, som bekant, inte unikt att pionjärinsatserna görs i Stockholms läns landsting. Andra landsting är välkomna att välja den modell vi nu har prövat och som vi tror kommer att ge gott resultat.
I de områden som de två geriatriska sjukhusen verkar finns omkring 55~000 patienter. Upphandlingen av verksamheten vid Dalens sjukhus omfattar geriatrisk slutenvård, demensutredningar, avancerad hemsjukvård, palliativ vård och primärvårdsjour i södra Stockholm.
Berörda vårdberoende gamla och deras närstående är att gratulera och Capio Geriatrik vill jag önska all framgång.
Barack Obamas presidentvardag börjar idag
Intresset och stödet för USA:s nye president är stort och värt att uppmärksamma. Han analyseras runt om i världen och kommer att följas med växande intresse, tror jag.
I början av november förra året hade jag reflexioner inför valet av president i USA. Då skrev jag in ett par citat ur Obamas bok Audacity of Hope, som jag då just läst. Inför hans tillträde i ämbetet vill jag gärna dela med mig av det igen. Det får också bli dagens tänkvärda citat…
- The demands of party loyalty, the imperative of campaigns, and the amplification of conflict by the media all contribute to an atmosphere of suspicion. Moreover, most people who serve in Washington have been trained either as lawyers or as political operatives – professions that tend to place premium on winning arguments rather tan solving problems.
Good luck, Mr President!
Tuesday, January 20, 2009
Reflexioner 2009:02
2009-01-20
Reflexioner 2009:02
Idag har landstingsstyrelsen beslutat om bolagisering av Södertälje sjukhus. Det är ett bra beslut och bygger på en idé som jag själv varit med om att lansera och arbeta för. En av konsekvenserna av bolagiseringen är att den psykiatrisk verksamhet till styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO, därför att verksamheten rymmer myndighetsbeslut, som bolag, även kommunala bolag, inte får hantera. Beslutet idag innebär också överföring av primärvården till SLSO.
Jag valde att inte delta i beslutet till den del som handlar om att primärvården överförs till SLSO. Den delen av beslutet betraktar jag som ett steg tillbaka i det utvecklingsarbete som hittills bedrivits och som bör vara en uttalad ambition för vårt landsting. Jag kan inte förlika mig med de övriga allianspartiernas ställningstagande och jag kan inte identifiera några bärande motiv för deras agerande. Mitt agerande torde inte överraska eftersom det har varit – och är – en linje som kristdemokraterna drivit i flera år. Det var också därför som vi gav vårt stöd till bildandet av Sjukvården i Salem, Nykvarn och Södertälje, som förkortats SNS. Det stödet gav inte Moderaterna och Folkpartiet den gången.
De kristdemokratiska motiven för att låta primärvården ingå i bolagiseringen av Södertälje sjukhus är bland annat följande. Framtidens patienter och vårdbehov kommer att behöva allt starkare vårdkedjor för att kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Ett effektivt sätt att tillgodose behovet av starkare vårdkedjor och vårdsamband, påstår vi, är att organisera vården mellan det som traditionellt betecknas primärvård med sjukhusvård, såväl akut som planerad.
I ”Tiohundraprojektet” har Stockholms läns landsting i samverkan och samägande med Norrtälje kommun tagit ytterligare steg i syfte att stärka vårdkedjor och vårdsamband på ett samlat och ambitiöst sätt. Det är ett val av organisation och samverkan som behöver värnas och stödjas.
Också för att kunna följa och utvärdera olika sätt att jämföra vårdresultat i olika vårdorganisationer vore det en fördel om den landstingsdrivna primärvården i Salem, Nykvarn och Södertälje införlivades i det nya bolaget.
Ett tänkvärt citat
”Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett
mycket viktigt beslut.”
(A.A. Milne)
Reflexioner 2009:02
Idag har landstingsstyrelsen beslutat om bolagisering av Södertälje sjukhus. Det är ett bra beslut och bygger på en idé som jag själv varit med om att lansera och arbeta för. En av konsekvenserna av bolagiseringen är att den psykiatrisk verksamhet till styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO, därför att verksamheten rymmer myndighetsbeslut, som bolag, även kommunala bolag, inte får hantera. Beslutet idag innebär också överföring av primärvården till SLSO.
Jag valde att inte delta i beslutet till den del som handlar om att primärvården överförs till SLSO. Den delen av beslutet betraktar jag som ett steg tillbaka i det utvecklingsarbete som hittills bedrivits och som bör vara en uttalad ambition för vårt landsting. Jag kan inte förlika mig med de övriga allianspartiernas ställningstagande och jag kan inte identifiera några bärande motiv för deras agerande. Mitt agerande torde inte överraska eftersom det har varit – och är – en linje som kristdemokraterna drivit i flera år. Det var också därför som vi gav vårt stöd till bildandet av Sjukvården i Salem, Nykvarn och Södertälje, som förkortats SNS. Det stödet gav inte Moderaterna och Folkpartiet den gången.
De kristdemokratiska motiven för att låta primärvården ingå i bolagiseringen av Södertälje sjukhus är bland annat följande. Framtidens patienter och vårdbehov kommer att behöva allt starkare vårdkedjor för att kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Ett effektivt sätt att tillgodose behovet av starkare vårdkedjor och vårdsamband, påstår vi, är att organisera vården mellan det som traditionellt betecknas primärvård med sjukhusvård, såväl akut som planerad.
I ”Tiohundraprojektet” har Stockholms läns landsting i samverkan och samägande med Norrtälje kommun tagit ytterligare steg i syfte att stärka vårdkedjor och vårdsamband på ett samlat och ambitiöst sätt. Det är ett val av organisation och samverkan som behöver värnas och stödjas.
Också för att kunna följa och utvärdera olika sätt att jämföra vårdresultat i olika vårdorganisationer vore det en fördel om den landstingsdrivna primärvården i Salem, Nykvarn och Södertälje införlivades i det nya bolaget.
Ett tänkvärt citat
”Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett
mycket viktigt beslut.”
(A.A. Milne)
Thursday, January 15, 2009
Reflexioner 2009:01
2009-01-15
Reflexioner 2009:01
När jag för ett par veckor sedan gav uttryck för min önskan om nio månaders käbbelfri borgfred, så fick jag en hel del positiva reaktioner. Dock kom inga reaktioner från några politiska kollegor, varken bun eller bän. Antingen är jag helt fel ute eller så har jag i allt väsentligt rätt. Jag utgår från att jag har rätt, men det kan dröja innan jag tar upp frågan igen. Jag ska försöka praktisera tanken i stället. Jag skulle vilja arbeta så, att ingen på saklig grund har något att invända mot mina kloka förslag. Går det? Den som överlever får se…
Jag inleder 2009 med några korta reflexioner om Nya Karolinska och medieuppmärksamheten kring projektet den gångna veckan.
Om Nya Karolinska, NKS
I söndags publicerade Svenska Dagbladet en artikel om Nya Karolinska Solna. Den innehöll ett par kritiska röster, dels från Stockholms Läkarförening, dels från infektionssjukdomsspecialiserad professor.
Stockholms Läkarförenings ordförande, Thomas Flodin, som jag mötte i en dialog i Radio Stockholm i går eftermiddag i ämnet NKS, tycker jag har fel när han bl.a. påstår att ”alldeles för många frågor hänger i luften för att kunna bedöma om en investering i den här mångmiljardklassen verkligen håller måttet.” Sedan 2001 har de frågor Flodin torde avse, utretts, publicerats och diskuterats i många sammanhang.
I slutet av detta nya år kommer vi i FoUU-utskottet, som bereder bygget av NKS, att presentera vad det nya sjukhuset i detalj kommer att innehålla och vi kommer samtidigt att presentera en konsekvensbeskrivning av all övrig landstingsfinansierade vård i vårt landsting. I det arbetet ser jag gärna konstruktiv medverkan bl.a. från Stockholms Läkarförening.
Som de flesta intresserade torde veta, så finns rätt mycket beskrivet av NKS redan. Gå in på [ http://www.nyakarolinskasolna.se ]www.nyakarolinskasolna.se så får man en stor mängd aktuell information.
Infektionsprofessorn vänder sig emot vår inriktning att bygga enpatientrum i NKS. Det finns flera exempel på nya sjukhus, bland annat i Trondheim, som valt ”enkelrum” och funnit att det är ekonomiskt mera fördelaktigt än den traditionella lösningen med 2-4 patienter per rum. Jag påstår att professor Sven Britton har fel. Att han kallar det för ”ett potensprojekt för Stockholms sjukvårdspolitiker,” behöver han inte be om ursäkt för, men det stärker inte professorns trovärdighet i det sammanhang det är uttryckt.
Ett tänkvärt citat
”Den som vill göra verklighet av sina drömmar måste vara vaken.”
Reflexioner 2009:01
När jag för ett par veckor sedan gav uttryck för min önskan om nio månaders käbbelfri borgfred, så fick jag en hel del positiva reaktioner. Dock kom inga reaktioner från några politiska kollegor, varken bun eller bän. Antingen är jag helt fel ute eller så har jag i allt väsentligt rätt. Jag utgår från att jag har rätt, men det kan dröja innan jag tar upp frågan igen. Jag ska försöka praktisera tanken i stället. Jag skulle vilja arbeta så, att ingen på saklig grund har något att invända mot mina kloka förslag. Går det? Den som överlever får se…
Jag inleder 2009 med några korta reflexioner om Nya Karolinska och medieuppmärksamheten kring projektet den gångna veckan.
Om Nya Karolinska, NKS
I söndags publicerade Svenska Dagbladet en artikel om Nya Karolinska Solna. Den innehöll ett par kritiska röster, dels från Stockholms Läkarförening, dels från infektionssjukdomsspecialiserad professor.
Stockholms Läkarförenings ordförande, Thomas Flodin, som jag mötte i en dialog i Radio Stockholm i går eftermiddag i ämnet NKS, tycker jag har fel när han bl.a. påstår att ”alldeles för många frågor hänger i luften för att kunna bedöma om en investering i den här mångmiljardklassen verkligen håller måttet.” Sedan 2001 har de frågor Flodin torde avse, utretts, publicerats och diskuterats i många sammanhang.
I slutet av detta nya år kommer vi i FoUU-utskottet, som bereder bygget av NKS, att presentera vad det nya sjukhuset i detalj kommer att innehålla och vi kommer samtidigt att presentera en konsekvensbeskrivning av all övrig landstingsfinansierade vård i vårt landsting. I det arbetet ser jag gärna konstruktiv medverkan bl.a. från Stockholms Läkarförening.
Som de flesta intresserade torde veta, så finns rätt mycket beskrivet av NKS redan. Gå in på [ http://www.nyakarolinskasolna.se ]www.nyakarolinskasolna.se så får man en stor mängd aktuell information.
Infektionsprofessorn vänder sig emot vår inriktning att bygga enpatientrum i NKS. Det finns flera exempel på nya sjukhus, bland annat i Trondheim, som valt ”enkelrum” och funnit att det är ekonomiskt mera fördelaktigt än den traditionella lösningen med 2-4 patienter per rum. Jag påstår att professor Sven Britton har fel. Att han kallar det för ”ett potensprojekt för Stockholms sjukvårdspolitiker,” behöver han inte be om ursäkt för, men det stärker inte professorns trovärdighet i det sammanhang det är uttryckt.
Ett tänkvärt citat
”Den som vill göra verklighet av sina drömmar måste vara vaken.”
Tuesday, December 30, 2008
Reflexioner inför ett nytt år 2008:35
2008-12-30
Reflexioner inför ett nytt år 2008:35
På Dagens Nyheters debattsida idag kan vi läsa om vänsteroppositionens nya krispaket. Nu inriktar man sig på den offentliga sektorn.
Så här skriver man bland annat:
- Efter två år av moderatstyrd politik är det nödvändigt att erbjuda en ny politisk färdriktning för Sverige! Det har uppenbarligen slagit lock för öronen på den lyssnande regeringen. I stort sett dagligen kommer nya rapporter om den allvarliga ekonomiska situationen i kommuner och landsting runt om i hela landet. Trots detta väljer regeringen att inte tillföra några extra resurser för att undvika de varsel som nu hotar kvaliteten i välfärdssektorn - i skola, vård och omsorg.
- Regeringen behöver inse allvaret i situationen och agera för att inte ytterligare förvärra den ekonomiska krisen. Vi behöver ge de offentliganställda lugn att fortsätta utveckla sina verksamheter under de närmaste åren. I stället för hot om varsel kan vi skapa trygghet genom att visa att den offentliga sektorn står pall när lågkonjunkturens vindar blåser.
Det finns många skäl att betacka sig för de tre oppositionspartiernas ”erbjudande”. Ett skäl är effekterna av vänsterstyre i många kommuner och landsting. Ett annat är att en regering efter 2010 med de tre oppositionspartierna i ledningen för landet skulle medföra mer resurser till ett föråldrat system för den offentliga sektorn. Ett tredje skäl är att med vänstern och miljöpartiet som kompromisspartier till socialdemokraterna finns inget hopp för utveckling. Den enda signal som dagens DN-artikel ger är ännu mer av samma saker som erfarenhetsmässigt inte uppmuntrat till utveckling, förbättring och nödvändig förändring. I artikeln antyds ingen förnyelseambition.
Hur trist en finansiell kris än är, så visar effekterna var de strukturella bristerna finns. Det gäller även den offentliga sektorn. Det är därför angeläget att koncentrera intresset kring en analys av var de bristerna finns i kommuner och landsting. För Stockholms läns landsting är det viktigt att vi, som nu utgör den politiska ledningen, tar den tid som behövs för att kunna erbjuda bästa tänkbara verksamhetsförutsättningar för de närmaste åren. Och då vill jag inte begränsa mig till tiden fram till nästa val. Val är viktiga, men väl så viktigt är att våga vara visionära även i tider av finansiell oro och en skakig arbetsmarknad.
Jag har sagt och skrivit det förut, men tvekar inte att upprepa:
- Med dagens bristfälliga planerings- och rapporteringssystem kan ingen med fog hävda, att sjukvården är under-finansierad och effektiv, eller för den delen överfinansierad och ineffektiv. I högtidliga sammanhang brukar vi sjukvårdspolitiker hävda att vi skall ha och sträva efter ett demokratiskt styrt och solidariskt finansierat sjukvårdssystem. I själva verket är det ett ”stuprörsstyrt” system vi alldeles för ofta lappar och lagar i.
- Varken staten eller landstingen har kunskap eller system för identifiering och beskrivning av vårdbehoven så att dessa kan fungera som bas för planering och finansiering. Detta faktum erbjuder mycket begränsade möjligheter, om några alls, att prioritera till gagn för patienter, vårdens medarbetare och skattebetalare. Vi som är landstingspolitiker styr alldeles för ofta på detaljnivån och följer upp på sätt som inte ger ens marginell information och vägledning i förhållande till styrningen. Och ännu mindre i förhållande till vilka vård-behov som det är samhällets ansvar att tillgodose.
Vi behöver samla oss politiskt och genomföra en djup och bred analys, där vi identifierar och beskriver de vårdbehov som det är samhällets solidariska ansvar att finansiera. Men det är nog inget parti som är berett att avsätta den nödvändiga tiden för det, misstänker jag. Och skälet är att ingen partiledning torde vara beredd att sluta borgfred (= ålderdomligt uttryck för konstruktiv och käbbelfri relation mellan partier och politiska block) under nio månader för att den ”graviditetsperiod” som behövs för att föda fram det nytänkande som framtidens skattebetalare och patienter, liksom medarbetare och ledare behöver, och inte minst politiska beslutsfattare.
Jag är övertygad om att nio månaders borgfred skulle komma att uppskattas av väljarna mer än någon annan åtgärd. Väljarna kommer att känna igen partierna ändå. Vi skulle ändå få ett helt valår att presentera lösningar under.
Ett framgångsrikt Gott Nytt År tillönskas!!!
Ett tänkvärt citat
”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”
Albert Einstein
Reflexioner inför ett nytt år 2008:35
På Dagens Nyheters debattsida idag kan vi läsa om vänsteroppositionens nya krispaket. Nu inriktar man sig på den offentliga sektorn.
Så här skriver man bland annat:
- Efter två år av moderatstyrd politik är det nödvändigt att erbjuda en ny politisk färdriktning för Sverige! Det har uppenbarligen slagit lock för öronen på den lyssnande regeringen. I stort sett dagligen kommer nya rapporter om den allvarliga ekonomiska situationen i kommuner och landsting runt om i hela landet. Trots detta väljer regeringen att inte tillföra några extra resurser för att undvika de varsel som nu hotar kvaliteten i välfärdssektorn - i skola, vård och omsorg.
- Regeringen behöver inse allvaret i situationen och agera för att inte ytterligare förvärra den ekonomiska krisen. Vi behöver ge de offentliganställda lugn att fortsätta utveckla sina verksamheter under de närmaste åren. I stället för hot om varsel kan vi skapa trygghet genom att visa att den offentliga sektorn står pall när lågkonjunkturens vindar blåser.
Det finns många skäl att betacka sig för de tre oppositionspartiernas ”erbjudande”. Ett skäl är effekterna av vänsterstyre i många kommuner och landsting. Ett annat är att en regering efter 2010 med de tre oppositionspartierna i ledningen för landet skulle medföra mer resurser till ett föråldrat system för den offentliga sektorn. Ett tredje skäl är att med vänstern och miljöpartiet som kompromisspartier till socialdemokraterna finns inget hopp för utveckling. Den enda signal som dagens DN-artikel ger är ännu mer av samma saker som erfarenhetsmässigt inte uppmuntrat till utveckling, förbättring och nödvändig förändring. I artikeln antyds ingen förnyelseambition.
Hur trist en finansiell kris än är, så visar effekterna var de strukturella bristerna finns. Det gäller även den offentliga sektorn. Det är därför angeläget att koncentrera intresset kring en analys av var de bristerna finns i kommuner och landsting. För Stockholms läns landsting är det viktigt att vi, som nu utgör den politiska ledningen, tar den tid som behövs för att kunna erbjuda bästa tänkbara verksamhetsförutsättningar för de närmaste åren. Och då vill jag inte begränsa mig till tiden fram till nästa val. Val är viktiga, men väl så viktigt är att våga vara visionära även i tider av finansiell oro och en skakig arbetsmarknad.
Jag har sagt och skrivit det förut, men tvekar inte att upprepa:
- Med dagens bristfälliga planerings- och rapporteringssystem kan ingen med fog hävda, att sjukvården är under-finansierad och effektiv, eller för den delen överfinansierad och ineffektiv. I högtidliga sammanhang brukar vi sjukvårdspolitiker hävda att vi skall ha och sträva efter ett demokratiskt styrt och solidariskt finansierat sjukvårdssystem. I själva verket är det ett ”stuprörsstyrt” system vi alldeles för ofta lappar och lagar i.
- Varken staten eller landstingen har kunskap eller system för identifiering och beskrivning av vårdbehoven så att dessa kan fungera som bas för planering och finansiering. Detta faktum erbjuder mycket begränsade möjligheter, om några alls, att prioritera till gagn för patienter, vårdens medarbetare och skattebetalare. Vi som är landstingspolitiker styr alldeles för ofta på detaljnivån och följer upp på sätt som inte ger ens marginell information och vägledning i förhållande till styrningen. Och ännu mindre i förhållande till vilka vård-behov som det är samhällets ansvar att tillgodose.
Vi behöver samla oss politiskt och genomföra en djup och bred analys, där vi identifierar och beskriver de vårdbehov som det är samhällets solidariska ansvar att finansiera. Men det är nog inget parti som är berett att avsätta den nödvändiga tiden för det, misstänker jag. Och skälet är att ingen partiledning torde vara beredd att sluta borgfred (= ålderdomligt uttryck för konstruktiv och käbbelfri relation mellan partier och politiska block) under nio månader för att den ”graviditetsperiod” som behövs för att föda fram det nytänkande som framtidens skattebetalare och patienter, liksom medarbetare och ledare behöver, och inte minst politiska beslutsfattare.
Jag är övertygad om att nio månaders borgfred skulle komma att uppskattas av väljarna mer än någon annan åtgärd. Väljarna kommer att känna igen partierna ändå. Vi skulle ändå få ett helt valår att presentera lösningar under.
Ett framgångsrikt Gott Nytt År tillönskas!!!
Ett tänkvärt citat
”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”
Albert Einstein
Subscribe to:
Posts (Atom)